Men så kommer det; "i förhållande till lönen... i procent räknat". Herr finansminister, procent är ingen gångbar valuta på Konsum och Ica, ej heller hos bilhandlaren eller på Clas Ohlssons. Där vill man ha kronor och dom har låginkomsttagarna fått minst av. Erkänn nu detta en gång för alla och sluta dilla om procent.
Säg som det är; de rika har fått mest av de miljarder i sänkt skatt regeringen delat ut, låginkomsttagarna har fått minst, arbetslösa, sjuka, föräldra-
lediga och pensionärer har förlorat.
I intervjun med Dagens Industri lovar finans-ministern mer pengar till vård, skola och omsorg. "Den goda utveckling vi nu ser, med fler i arbete och färre i bidrag, ökar utrymmet", säger han. Det är möjligt. Statskassan är fet, men det förefaller snarare vara trots än tack vare regeringens politik, vilken dränerar statskassan på minst 50 miljarder kronor per år.
Om detta skriver fyra nationalekonomer på Dagens Nyheters debattsida 22/1. De fyra är knutna till Konjunkturrådet som drivs av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS. Denna gång är det alltså fråga om kritik från "hemmafronten" och inte från den politiska oppositionen.
Socialdemokraterna kritiserar jobbskatte-avdraget för att det är fördelningspolitiskt orättvist och finansieras av försämrad välfärd. Ekonomerna dömer ut jobbskatteavdraget som en dyr och in-
effektiv reform ur samhällsekonomisk synvinkel och visar i krassa siffror att det är en förlustaffär för nationen och statskassan.
Orsaken är upplägget. Låginkomsttagarna arbetar visserligen fler timmar. Några hundralappars skattesänkning gör att även uselt betalda jobb överträffar den försämrade a-kassan. Vad nationalekonomerna inte nämner är att även om skattesänkningen höjer nettolönen ger den inga pensionspoäng och inte heller kommer den att ge utdelning den dag de blir arbetslösa, sjuka eller föräldralediga.
Låginkomsttagarna arbetar fler timmar, men medel- och höginkomsttagarna arbetar som förr eller mindre. Skattesänkningen gör att de ändå får mer i börsen. Så varför anstränga sig? Debattörerna anser det okej att låginkomsttagarna får sänkt skatt, men för medel- och höginkomsttagarna skulle sänkt statlig skatt ha större effekt och bara kosta statskassan hälften.
Frågan är ändå om sänkta inkomstskatter är det mest behjärtansvärda i svensk politik? Sänkta skatter har ingen hög prioritet i väljarundersökningar. Toppar gör nu som förr; vården, skolan, omsorgen och jobben. Alltså framför allt skattefinansierad välfärd.
För den regering som vill få ut medborgarna i arbete, höja produktiviteten och välståndet finns mer lyckosamma vägar än skattesänkningar och anställningsstöd. Enligt artikel i Svenskt Näringsliv jagar såväl industrin som småföretagen desperat efter kompetent arbetskraft.
Vad som efterfrågas är yrkesutbildat folk och de skulle företagen ha fått om inte alliansregeringen gått fram som en slåttermaskin bland Ams-utbildningarna. Denna förtalade arbetsmarknadspolitiska insats, som i en färsk utredning visar att närmare åttio procent av eleverna hade jobb inom sex månader efter avslutad utbildning.
Således, återupprätta yrkesutbildningarna i Ams regi. Ingen nation mår bra av att allt fler tvingas försöka försörja sig på okvalificerade låglönejobb.