En rondellhund för upplysning
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Att Vilks haft för avsikt att provocera är inte heller något argument mot rondellhunden. Tvärtom är provokation en av yttrandefrihetens stora fördelar, just för att den lockar fram dumhet och mörkerkrafter ur sina hålor.
Sådana som Lars Vilks tillhör en gammal tradition av provokatörer som utmanar starka krafter i samhället. En sådan stark kraft är det ressentiment som finns hos alla dem som känner sig utanför det moderna samhället. De som upplever sig övergivna och förnedrade av de dominerande strömningarna kan på grund av sitt starka engagemang bli en maktfaktor.
Det är den makten som Vilks utmanat. Han har trampat en utsatt grupp på tårna. Och väckt den vrede som bara kan finnas hos människor som blivit avhängda utvecklingen. Detta väcker sympati hos alla som har ett underifrånperspektiv.
Det är därför som svensk vänster, som vanligtvis är de främsta att vara yttrandefrihetens tillskyndare, nu har lite problem med att ta ställning, men slutligen valt att vara kritisk mot Vilks eftersom han inte har tillräckligt med empati för de utsatta. Svensk vänster är rutten. Den är moralistisk, tungsint och har på gamla dagar blivit småreligiös.
Det var nog bättre på den tiden vänstern läste Karl Marx och analyserade hur materiella krafter drev samhällsutvecklingen framför sig. Då var det lätt att se att samhällen stagnerade därför att samhällsorganisationen inte tillät utvecklingens krafter att få spelrum. Då var det enkelt att se hur religiösa vanföreställningar låste fast folket i fattigdom och förtryck. Att religionen var ett opium med vilken underklassen sövdes.
Därför krävde vänstern kunskaper till folket. Antingen i form av obligatorisk skolgång, eller i brist på detta, så organiserade de studiecirklar. Genom upplysning skulle folket frigöras från förtryck. Ljus över landet! var ett centralt slagord.
Och för att upplysningen ska kunna fullföljas måste vi en gång för alla slå fast att Gud inte finns - och att läror som bygger på den förutsättningen måste hållas i schack för att inte ställa till med problem.
Vi har i Sverige lyckats få den kristna tron reducerad till en privatsak. Prästerna är inte längre auktoriteter utan ganska trevliga typer som har ett frigjort sexliv, diskuterar med stor flexibilitet sin Gudstro i medierna och har lagt sig av med att skriva folk på näsan.
Vi har knutit upp svansen på de religiösa makthavarna. De är numer som vilka upplevelseindustriella aktivister som helst. Häxor, spåkärringar, shamaner och biskopar har samma förutsättningar att sprida sitt budskap.
Det är också därför som vi har en hög välfärd. Vi har anammat vetenskap istället för vidskepelse. Vilks rondellhund säger oss att det uppdraget inte är slutfört.
Men Vilks rondellhund säger oss också att metoden att få detta ljus måste vara genomtänkt och strategiskt klok. Och där har vi en hel del att fundera över. Vi vill ju inte skapa ljus över landet genom att tutta eld på allt som kan brinna.