En revolutionär med skimret kvar
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Bolivias djungel och sen avrättades. Den svenske journalisten Björn Kumm var otroligt nog på plats då den makabra finalen spelades upp.
I ett skraltigt militärplan tog han sig, efter ett tips, till byn Vallegrande, lagom för att se en helikopter landa med den döde Guevara fastsurrad vid landningsstället. För Bolivias arme och för CIA var det ett triumfens ögonblick och ett jaktbyte jämförbart med att USA i dag skulle kunna visa upp Usama bin Ladins lik.
Björn Kumm har återberättat sitt scoop flera gånger. När han nu gör det på nytt i boken "Che" (Historiska Media) fördjupar han bilden av både den argentinskfödde Guevara själv och hans mytomspunna roll i den kubanska revolutionen.
Upplevelserna i Guatemala 1954, då en CIA-stödd invasionsarme störtade en folklig, vänsterinriktad regim, tycks ha spelat en avgörande roll för hans eget revolutionära tänkande. Ännu mer avgörande blev sen mötet med en viss Fidel Castro i Mexico City.
Men det var som läkare Che ingick i den styrka på 82 man som hösten 1956 avseglade med den forna lustjakten "Granma" (farmor/mormor) för att befria Kuba. Efter segern i januari 1959 fungerade han både som industriminister och riksbankschef.
Något större tålamod med såna sysslor hade han dock inte, utan försvann istället på världsomspännande resor. I mitten av 60-talet återfanns han i Kongo, men efter att ha misslyckats med ett gerillaföretag där blev Bolivia hans nästa mål.
Ches egen dagbok, som räddades och snabbt gavs ut (mitt exemplar är på danska, utgivet på norska Pax förlag!) med förord av Fidel Castro, vittnar vältaligt om vilka strapatser hans lilla gerillastyrka genomlevt.
Meter för meter hugger de sig väg genom djungeln, plågade av insekter och sjukdomar. Che får god användning av sin läkarutbildning. Själv lider han svårt av astma och gikt och kan mot slutet knappt ta sig fram.
Någon större strateg var Che Guevara uppenbarligen inte. Och ingen bra familjefar. Å andra sidan var han ingen skrivbordsrevolutionär heller. Han kunde ju ha valt ett bekvämare liv. Läkare i
Buenos Aires. Eller riksbankschef i Havanna. I stället valde han djungeln och kampen. Och det är därför han fortfarande är en hjälte för många, fyrtio år efter sin död.
I dag hade en grånad Che Guevara säkert med jämnmod godkänt att Kuba numera exporterar läkare istället för gerillasoldater både till Bolivia och andra länder i Latinamerika. Att han själv skulle exploateras som ikon på mattor och t-tröjor kunde han nog däremot aldrig ha föreställt sig.
Hur uppenbart fiaskot i Bolivia än var, var det dock inte alla som tyckte att det borde beskrivas som ett sådant. Kumm berättar att då han återkom till Sverige fick han bannor av den nya vänstern. Bland annat av Sara Lidman. Som journalist borde han skriva positivt och ge ungdomen något att tro på, ansåg hon.
Det låter egenartat i våra öron, men var man med själv så speglar det onekligen tidsandan.