En nationaldag för alla
NATIONALISM. För andra gången har vi upplevt nationaldagen som en "röd" dag. Människor har varit lediga, solen har värmt oss i försommarens absolut vackraste grönska. Inte fel. Oroande är i stället att alla svenskar av vissa inte räknas som riktiga svenskar.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I farans riktning ligger att nationaldagen istället för att vara en dag för alla svenskar blir en exklusivitet för oss lätt ointresserade svenskar. Med oinspirerade hyllningstal till svenskheten medan de som kommit till oss och vill tillhöra oss ställs vid sidan.
Enligt någon av alla dessa opinionsundersökningar anser 48 procent av oss infödda svenskar att det vore bra att Sverige tog emot färre flyktingar.
Om nationaldagen ska firas på ett riktigt sätt vore programmet glasklart. Det måste handla om oss alla, alla som lever i bor i vårt land. Ingen ska behöva känna utanförskap. Invandrare, som ska leva sina fortsatta liv här, ska ha samma rätt till nationaldagen som infödda svenskar.
Därför är det skämmande att ett parti som Nationalsocialistisk front kan anordna något som de kallar "Folkets marsch" i centrala Stockholm. Samling i Vasaparken. Självfallet upplagt för motdemonstrationer och bråk på stan. De kunde likväl samlas i Märsta.
Förra året tillät Stockholmspolisen denna marginella grupp att tåga iklädda uniformer. I år stoppades detta. Det finns en lagstiftning om uniformsförbud för extremistiska rörelser. Märkligt är också att polismyndigheten i Stockholm såg mellan fingrarna för ett år sedan.
När det gäller synen på flyktingar och invandrare kan attityderna endast förändras genom opinionsbildning och politisk mobilisering. Då handlar det om att bryta upp gamla mönster och öppna för nya tankar. Ingen ska hamna vid sidan om samhället bara för att den inte har ett Svensson-namn.
Högerextremismen i Sverige har tyvärr blivit mer än en marginell företeelse. Den måste tas på största allvar. Inte minst efter valet 2006, där Sverigedemokrater och representanter för andra ytterlighetsriktningar på högerkanten ploppa fram i framförallt kommunfullmäktigevalet.
Redan i valet 2002 lyckades Sverigedemokraterna få representanter i en rad fullmäktigeförsamlingar. Valet 2006 blev ytterligare en framgång. På tur väntar kanske riksdagsplatser 2010. Förskräckande.
Verkligheten är ju den att vi själva så sakteliga håller på att bygga ett samhälle i vars förlängning partier som Sverigedemokraterna och andra extremister kan få allt bättre jordmån för tillväxt och politiskt inflytande.
Vi har en i många stycken segregerad bostadsmarknad och en tydligt segregerad arbetsmarknad. Diskrimineringen av nya svenskar finns mitt ibland oss. Antalet anmälningar om etnisk diskriminering i arbetslivet har ökat lavinartat de senaste åren. Det visar en sammanställningar från diskrimineringsombudsmannen. Mycket återstår att göra för att människor med invandrarbakgrund ska få en rättvis bemötande när de söker jobb.
Tre av fyra invandrare som är arbetslösa säger sig vara helt övertygade om att de inte får ett jobb beroende på hårfärg, hudfärg och sitt namn. Ungdomar som är födda i Sverige, men av utländska föräldrar, löper större risk att bli arbetslösa än sina jämnåriga svenska kamrater. Även om det har likvärdig eller bättre utbildning. Och talar svenska lika bra som en infödd.
Vi ska fira nationaldagen, men den måste gälla alla svenskar oavsett härkomst, utseende, sexuell läggning eller religion.