Jag var ganska förvånad över detta och kunde inte få in i min trånga skalle hur det gick ihop. Om vi ändå skulle göra ljusen, varför kunde vi inte leverera direkt? Svaret jag fick av min jobbarkompis var att "det där handlar om ekonomi, det behöver vi inte fundera på, stöp ljus istället ?."
Tänker tillbaka på den tiden när jag för drygt ett dygn sedan satte mig på nattåg från Uppsala norrut. När tåget rullade in på plattform 5 i god tid så såg det ut exakt som ett SJ-tåg. Men det stod Veolia på tåget. Och på andra ställen stod det Connex.
Exakt hur just det fungerar vet jag inte. Men som sagt var, tåget kom i tid. Det rullade sakta genom svarta skogar endast upplysta av juleljusvansinnet. Konduktören förkunnade att det inte finns internet ombord. Det finns inte så många passagerare heller. De föredrar att flyga.
Klimatmedvetenhet - i helsike heller!
Upp klockan tjugo i fem. Dusch och uppfräschning. I ett snötöigt Jörn möttes jag av ABF:s lokala förmåga som dukat ett frukostbord enbart till mig med starkt kaffe, tjocka leverpastejskivor och en massa annat gott som jag kunde fylla krävan med innan bussen till "schtan" kom.
Stationsbyggnaden är förstås inte längre i funktion. Det är väl ekonomin också. Jörns station är antagligen Sveriges vackraste, men vem det än är som driver järnvägen så är de inte intresserade. Ekonomi är förklaringen.
Sen till Skellefteå och studiebesök på Almiak. Efter en rundvandring bland tillverkarna av industrihissar fick jag kallt stål rätt in i mitt eget surr om upplevelseindustri och den nya ekonomins dynamiska flexibla kaos. Här är en gammal hederlig svensk tillverkningsindustri som håller sig på framkant tack vare kvalite och produktutveckling.
Sådan är ekonomin. Det behöver inte vara design, interaktivitet och Svanmärkning för att ge framgång. Det räcker med High Tech. Och lite High Touch. Så fortsatte dagen med studiebesök och föredrag. Till slut placerades jag dödstrött i baksätet på en taxi som förde tillbaka mig till Jörn. Han körde mig utan ett ord rätt ut i skogen. Fick betalt av någon hoppas jag. På Jörns station, där vänliga själar i byn ser till att hålla öppet dygnet runt, lyckades jag komma upp på nätet och tanka hem en massa viktiga mejl.
När tåget rullade in vällde det ut soldater som kastade snöboll. Skönt att veta att landet är väl försvarat. Och tänk så ekonomiskt det blir! Väl uppe på tåget konstaterade jag att restaurangvagnen hade öppet för allt utom alkohol. Det är inte ekonomi utan politik antar jag. Fick tjacka upp mig på lite korv och chips att förtära tillsammans med en egen pilsner som jag lyckats smuggla med mig. Och så knaprade jag Västerbottenost från Ostens Hus i Burträsk som jag presenterades med av mina generösa värdar.
Än en gång hade solen gått ner över en mätt Stig-Björn Ljunggren. Förtvivlat försöker jag att hitta ett ställe under transporten där jag kan tatta över några mejl. Men det dröjer ända till Gävle, morgonen efter, innan jag får kontakt med cyberrymden. Det är väl ekonomin det också. Men det struntar jag i. Och skriver om det som är min nuvarande ståndpunkt.