Det är inte lätt att vara liten
MOTVIND. Småpartierna i riksdagen har svårt att hävda sig. Både i alliansen, där moderaterna dominerar och i opposition , där socialdemokraterna sätter dagordningen. Medan vänsterpartiet och miljöpartiet har svårt att nå ut med sina politiska budskap.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När ledande vänsterpartister bekänner sig till kommunismen är det något som inte står riktigt rätt till. För vanligt folk förknippas kommunism med Stalinterror och Gulagarkipelager. Det är inget att flirta med.
Därifrån att döma ut det som synes ske inom partiet är något förhastat. Det blir i den praktiska politiken som det visar sig om en ny dogmatism fått fäste i vänsterpartiet. Att vänsterpartiet och Ohly tappat i kraft är tydligt. Valet i höstas gick halvdåligt och åter är man ett fyraprocentsparti i väljaropinionen. En mer dogmatisk vänsterkurs kan lätt skrämma bort dem som tidigare känt sympatier för vänsterns politik.
Lenins och Stalins kommunism borde ha försvunnit med Hilding Hagberg, men det finns gott om gammelkommunister, både av äldre och yngre datum i vänsterpartiet, vilket är Lars Ohlys stora problem som partiledare.
Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson har sedan länge slagit fast att partiet är berett att söka politiska lösningar inom de områden där socialdemokrater och miljöpartister står långt ifrån varandra. Allt för ett närmare samarbete inför valet 2010.
Å ena sidan talas det om djupare samarbete, å den andra vill många miljöpartister att partiet väljer en egen väg. Framtiden får utvisa var man hamnar.
I praktisk politik uppfattas under alla omständigheter miljöpartiet som ett parti som står till vänster på högervänster-skalan i svensk politik. Inriktningen från miljöpartiets sida är att på sikt få regeringstaburetter. Och detta helst tillsammans med socialdemokraterna.
Vägen till fördjupat samarbete kan vara både snårig och lång. Mona Sahlin har inlett samtal med både miljöpartiet och vänsterpartiet. Frågan är vad det på sikt kan leda till. De partiskiljande frågorna är många. Dessutom finns det en stark fraktion inom miljöpartiet som helst vill stå fria från alla politiska bindningar och bara syssla med partiets hjärtefrågor. Dessa körs inte över i brådrasket.
Vänsterpartiet,miljöpartiet och socialdemokraterna skiljer sig åt i en rad frågor. Framförallt vad gäller EU, där både, v, och, mp, kräver folkomröstning om EU-konstitutionen och om ett svenskt utträde ur EU. I utrikespolitiken, säkerhetspolitiken och i delar av arbetslagstiftningen har partierna skiljaktiga meningar.
Miljöpartiet vill dessutom gärna självt framstå som ett parti som både kan samarbeta åt höger och vänster, utan blocktillhörighet. Vid miljöpartiets förra kongress framfördes kritik mot samarbetet med socialdemokraterna. Förra språkröret Birger Schlaug har kritiserat ett närmare samarbetet med, s. Så visst finns det skilda åsikter.
Skicklig taktik och maktspel räcker inte alltid för att nå resultat. Även om de båda språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand var för sig är duktiga i dessa färdigheter. Lars Ohly har en mer avvaktande inställning till ett närmare samarbete med socialdemokraterna, men vänsterpartiet skulle ha svårt att överleva om man valde att ställa sig vid sidan om en eventuell framtida samverkan.
Ännu är det drygt tre år till nästa val. Mycket kan hända.