Den stora utnämningsbluffen
Utnämningspolitik. Under den socialdemokratiska regeringen kritiserade de borgerliga partierna ständigt utnämningspolitiken. Det var bara socialdemokrater som fick det fina jobben. Några kvalitetskrav fanns inte, hette det i den borgerliga kritiken.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Däremot är munvädret för att försvara den förändrade inställningen mer än välsmort.
Vad vi hittills sett är att en rad borgerliga politiker utnämnts till höga ämbeten. Framförallt med moderat bakgrund. Snacket om att alla tjänster skulle utlysas till allmän tävlan har förstås inte infriats mer än på en ytterst obemärkt marginal. Istället har alliansregeringen hårdhänt politiserat viktiga utnämningar.
Senast handlar det om förre försvarsministern Mikael Odenberg. Han utnämndes utan större åthävor till generaldirektör för Svenska Kraftnät. Enligt statsminister Fredrik Reinfeldt efter en extern och på alla sätt genomarbetad och seriös rekrytering. Sanningen är den att det snabbt handlade om att ge en före detta minister ett gott reträttjobb. Kraftnät är ingen betungande uppgift.
Så här i efterhand och med facit i hand visar det sig att den ende externe som fanns på listan av utnämningsbara var nämnde Odenberg. Klart att han fick jobbet. Den konsult, vad han nu kostade, som skulle vaska fram den nye generaldirektören fick bara ett namn att jobba med. Lätt som en plätt. Regeringen fick den de ville ha och konsulten fick sina stålar.
Det är pinsamt att både statsministern och näringsminister Maud Olofsson öppet ljuger om handläggningen av Odenbergs utnämning. Leka med ord går kanske hem i regeringskretsen, men för medborgarna är tillvägagångssättet falskt. Man kliar en egen på ryggen. En moderat så klart. Sedan försöker man övertyga svenska folket om att utnämningen skett genom en öppen och seriös rekrytering.
Inte ens statssekreteraren på näringsdepartementet tillstår att så skett. Allt medan Fredrik Reinfeldt vid radioekots förfrågan hur det egentligen gått till räddas av en medarbetare som avbryter fortsatta journalistfrågor. Fegt. Näringsminister Maud Olofsson vill inte ens uttala sig. Vad är det för märklig regering vi fått. Står den inte för sina handlingar?
Det är snickelisnack när alliansen nu försöker skyla över sitt misslyckande med att hänvisa alla de svårigheter som skulle uppstå om tjänsterna inom statsförvaltningen utannonserades. Intresserade skulle tveka att söka jobben, heter det. Då är det självfallet enklare att utse moderater, centerpartister, folkpartister och en och annan kristdemokrat till toppjobben.
Den rätta politiska tillhörigheten är vägledande för utnämningspolitiken även med alliansregeringen. Samtidigt måste man ställa frågan om hur det står till med det politiska handlaget hos Reinfeldt och hans närmaste medarbetare. Löften under valrörelsen, även satta på pränt, ska tydligen brytas.
Högeralliansens politiska modell är i allt fler frågor tydlig; man säger en sak och gör en annan. Tydligen med förhoppningen att detta inte ska genomskådas. Självmålen har kommit i god takt. Och de usla opinionssiffrorna som ett brev på posten.
Ansvaret för misslyckandena ligger självfallet hos Fredrik Reinfeldt. Bakom ordridåerna och arrogansen finns föga substans. Istället manipulationer och rena lögner, som i utnämningen av Odenberg.