Reinfeldt borde utifrån sin nya arbetarpartifilosofi säga ifrån. Men är som vanligt tyst. Maud Olofsson får härja vidare. Statsministerns tystnad tyder på att han innerst inne anser det rätt att bekämpa facket, men att han inte själv vill hålla i yxan.
När statliga myndigheter lägger ner sin verksamhet i glesbygdskommuner ser Maud Olofsson detta som en naturlig följd av globaliseringen. Man tar sig för pannan. När försäkringskassan försvinner från Dorotea beror det på vad som hände på Wall Street i New York. Hur märklig får en politiker vara? Men centerstämman applåderar, men så har partiet också tappat 25 procent av sina sympatisörer sedan valet 2006.
I vårt mediedominerade och utseendefixerade samhälle är det naturligtvis viktigt hur ett budskap förpackas och levereras. Slagord och rubriker tenderar att ta över och det egentliga innehållet att hamna i skymundan. Men kan det verkligen vara så att en statsminister bara ska hyllas medan hans politik inte synas och analyseras? Borgerliga media står med mössan i hand och bugar medan opinionssiffrorna rasar. Hoppet står till den stora vändpunkten, då medborgarna äntligen förstår sitt bästa, det vill säga att de lyckliggörs av högeralliansen.
Den tyste Reinfeldt bidar därför sin tid. I förhoppningen att tystnaden i sin innehållslöshet också kan ge utbyte när han så småningom kliver ut på den politiska scenen.
Är Reinfeldt så trevlig att det inte spelar någon roll att han vill att sjuka och arbetslösa ska betala skattesänkningar för friska med jobb? Är han så mystrevlig att det inte spelar någon roll att han avskaffat av förmögenhetsskatten för att berika dem som redan har?
För att inte tala om katastrofen med förändringarna i a-kassan. Allt färre är försäkrade och kassorna börjar få problem att klara ersättningarna för dem som finns kvar. Ett dråpslag mot både människor och den svenska modellen. Går allt detta oss förbi? Knappast. Människor glömmer inte så lätt.
Högeralliansens och Reinfeldt hoppas naturligtvis att allt som hittills gjorts ska vara glömt om ett par år. Men han ska ständigt bli påmind om sitt svek mot de svaga och utsatta i samhället.
Man behöver inte granska den nya politiken särskilt noggrant för att inse hur det egentligen ligger till. Moderaterna insåg att det är omöjligt att vinna val i Sverige på det enda budskapet "sänk skatten" så då ändrade man taktik och började värna arbetstagare - det nya arbetarpartiet. Moderaterna har varit skickliga i sin politiska marknadsföring, men därifrån till trovärdighet är vägen allt mer krokig.
Fortfarande ligger alliansen mer än tio procent lägre i opinionsmätningarna än oppositionen, som också är sällsynt tyst. Men varför profilera sig när verkligheten tycks fungera som ett självspelande piano. Allianspolitiken tycks ha tappat fotfästet i folkdjupet om den någonsin haft fäste.
Trygghet och solidaritet har alltid varit drivkraften för utveckling. Den svenska modellen. Fredrik Reinfeldt må vara hur trevlig som helst, men han måste ut på arenan. Där står redan Mona Sahlin och väntar.