Den glömda jämställdheten
STILTJE. För ett år sedan lät jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, fp, meddela att det efter s-regeringens misslyckanden äntligen skulle bli riktig fart på jämställdhetsarbetet. Hela 400 miljoner skulle satsas för att utjämna skillnaderna mellan män och kvinnor.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Lägg därtill alla med påtvingad deltid som i fortsättningen efter några månader inte kan räkna med att fylla upp den otillräckliga lönen till en rimlig nivå.
Istället för ett rättvisare och jämlikare Sverige har vi även på detta område fått en politik för större orättvisor, där kvinnor drabbas. Allt medan Nyamko Sabuni efter ett år som jämställdhetsminister ännu inte kunnat hittat en strategi för ökad jämlikhet.
Med tanke på alla tillkortakommanden är det därför inte så märkligt att alliansregeringen ständigt tappar i opinionsmätningarna. I dag skiljer närmare 16 procent mellan de politiska blocken. Sabuni är en del av den hittills misslyckade regeringen, en regering som pratar mycket men som inte lyssnar.
Jämställdhetslagen i sin nuvarande form räcker inte till för att omforma den könsuppdelade arbetsmarknad. Kvinnor jobbar i vård och omsorg och allmänt i offentlig sektor medan männen återfinns i jobb inom det mer inkomstbringande privata näringslivet. Har inte Sabuni sett eller hennes sakkunniga, statssekreterare, pressekreterare sett detta? Tre av fyra kvinnor arbetar i offentlig sektor. Tre av fyra män jobbar i den privata sektorn. Svenska kvinnors löner är endast drygt 84 procent av männens. Alliansregeringen är inte kvinnornas bäste vän.
Fortfarande kan Sverige skryta med att ha fler kvinnor i arbetslivet, riksdagen räknas till en av världens mest jämställda och i regering finns fler kvinnor än något annat EU-land, men när det gäller lagstiftning på jämställdhetsområdet finns fortfarande mycket att leverera.
Grabbigheten har fortfarande försteg i samhället. Därför vore det klädsamt om jämställdhetsministern började ta sin uppgift på allvar. Prata går ju, men det behövs också handling.
Alliansregeringen borde anstränga sig för att lyfta fram jämställdhetsfrågorna. Det finns oerhört mycket att göra. Istället väljer man att flytta fram frågorna. När ska något hända, vad vill man? Ingen vet.
Några tips: Löneskillnaderna. Sätt ner foten, men det går förstås inte när man enbart står på marknadens sida. Deltidsjobben; lagstifta om rätten till heltidsarbete. Försämra inte a-kassan för dem som tvingas deltidsarbeta. Det är kvinnor som drabbas. Och hur har alliansen tänkt sig att de deltidsarbetande kvinnornas framtida pension ska se ut? Ofta handlar det om kvinnor som är ensamstående med barn, där tiden inte räcker till.
Dessutom: servicesektorn och merparten av den offentliga sektorn har de sämsta arbetsmiljöerna. Här dominerar kvinnor bland de anställda. När så långtidssjukfrånvaron analyseras visar det sig, föga överraskande, att det är kvinnor som är hårdast drabbade.
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni har inte rosat marknaden utan snällt ställt upp för försämringar för landets kvinnor.