Hon säger det i egenskap av centerpartiets ordförande, men Maud Olofsson är framför allt näringsminister i en borgerlig alliansregering, vars största parti i valrörelsen sagt sig älska kollektivavtal.
I praktisk politik har moderaterna visat andra takter. Den ende, men också i sammanhanget viktigaste, som stöttat facken och kollektivavtalen är moderaten och arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin.
Han försvarade den svenska modellen när Laval-målet avhandlades i EG-domstolen och han avfärdade kravet från Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström om lagstiftning för att begränsa fackets möjligheter till stridsåtgärder för att försvara kollektivavtalet. Här utnyttjade Svenskt Näringsliv konflikten mellan Hotell- och restaurang och salladsbaren Wild’n Fresh.
Samtliga borgerliga partier var engagerade i striden om salladsbaren. Längst gick centerns ungdomsförbund som organiserade ett upprop för frivilliga kollektivavtal och vars ordförande, riksdagsmannen Fredrick Federley, kallade fackets blockad för maffiametoder. Han försökte sedan få köpa salladsbaren för att visa på onyttan av fack och kollektivavtal.
Federley fick inte köpa. Ägarinnan Sofia Appelgren var trött på att utnyttjas som politiskt slagträ. Baren såldes till andra spekulanter som skrev kollektivavtal med Hotel- och restaurang. Fredrick Federley köpte en annan salladsbar för att föra sin teori i bevis. Baren konkursade på mindre än två månader. Utan fackets medverkan. Federley klarade den saken alldeles själv.
Men Maud Olofsson drar sig inte för att fortsätta spela på Wild’n Fresh-konflikten. I gårdagens utspel drog hon åter fram salladsbaren som ett varnande exempel på hur illa det kan gå för en stackars småföretagare som utsätts för fackets brutala metoder. Under Maud Olofssons befäl vill centerpartiet göra allt och litet mer än det Urban Bäckström inte förmådde Littorin att ta itu med.
Kraftigaste artilleriet riktas mot lagen om anställningsskydd, kollektivavtal och rätten till stridsåtgärder. Arbetsrättens grundbultar. Kollektivavtal ska vara frivilligt. Anställda och arbetsgivare får komma överens. Facket ska inte lägga sig i. Maud Olofsson talar om att "skydda oskyldiga företag från att slås ut" och får facket att framstå som maktfullkomliga torpeder som härjar med försvarslösa arbetsgivare. Sköter de sig inte bättre än nu, hotar hon med lagstiftning.
Å andra sidan, om facken gör bättring, väntar godis. Enklare att få kompetensutveckling, enklare att starta företag, trygghetssystem som gör att du inte hamnar mellan stolarna, snabb rehabilitering om du blir sjukskriven och coachning om du blir arbetslös.
Utmärkt, men vad menas? Är det här sådant som dagens regerande politiker förvägrar svenska folket? Om det är tillståndet på arbetsmarknaden som avgör, har medborgarna för länge sedan gjort sig förtjänta av Maud Olofssons bonus. Trots kollektivavtal och trots rätten att hävda dessa med stridsåtgärder, har Sverige minst antal strejker i hela Europa.
Kollektivavtalen skapar lugn på arbetsmarknaden. Det vet företagarna. Det var Sveriges Arbetsgivareförening som tog initiativ till modellen för att företagare runt om i Sverige skulle konkurrera på lika villkor. Ett avtal framförhandlat mellan två parter. Då kan man inte, som Maud Olofsson, hota med lagstiftning för att hindra den ena parten att nyttja sin del av avtalet.