Den första tiden med Gordon Brown var opinionsmässigt framgångsrika. De vikande förtroendet för labour vändes uppåt och det spekulerades om ett snabbt nyval för att säkra labours framtida position som Storbritanniens ledande parti för ytterligare fyra till fem år, men Brown hamnade snart i problem.
Istället för att framstå som en handlingskraftig ledare har Gordon Brown gått från det ena misslyckandet efter det andra. Hans kompetens är det få som ifrågasätter, men hans sätt att lösa politiska svårigheter har inte övertygat. Det är inte lätt att som nummer två i en regering överta den första platsen. Särskilt inte efter en så karismatisk ledare som Blair.
Labour har hamnat på efterkälken. Opinionsmätningarna, senast nu i julhelgen, pekar på att tories med lätthet skulle vinna ett kommande val. Det är torieledaren David Camerons namn som är på allas läppar. Han har gjort om sitt parti efter Reinfeldt-modellen, och det har hittills gått hem. I dag leder de konservativa stort i alla opinionsmätningar.
För Gordon Brown gäller uppförsbacke. Dels måste han bygga upp ett nytt förtroende för sig själv, dels måste han visa att han har förmågan att fånga upp de väljargrupper som blivit allt mer negativa till labour. Det handlar om att lägga grunden för en trovärdig rättvisepolitik. Klasskillnaderna i Storbritannien är fortsatt stora.
Till detta kommer engagemanget i Irak. Många britter upplever att USA satt dagordningen för Storbritanniens roll i Irak. Till skillnad mot sin företrädare har Gordon Brown lovat att så snabbt som möjligt avveckla det brittiska engagemanget, men tiden går och allt fler frågar sig vad hans löften egentligen är värda.
Att återställa det förlorade förtroendet kan bli svårt. I dag vet man inte riktigt om man kan lita på de budskap som kommer från Downing Street. Mot den bakgrunden är det inte lätt för Gordon Brown att komma ur den nuvarande krisen.
Hans präktighetsimage har falnat. Hittills har den inte hjälpt att han försökt byta politisk fot för att tala mer om vård, skola och jobben. Förtroendet är sargat. Även inom de egna leden ifrågasätts hans politiska handlag allt oftare, vilket är ett oroande tecken.
Gordon Brown jämförs med och har hamnat i skuggan av Tony Blair. Blair var en briljant politiker, massmedialt följsam. Det senare nog så viktigt i modern politik. Ingen vinner tre parlamentsval i följd utan ett skickligt politiskt handlag. Dessutom en habil kampanjpolitiker, men också en politiker som, med den kamerale Gordon Browns hjälp, satte brittisk ekonomi på fötter och som åter satte Storbritannien som en maktfaktor på den utrikespolitiska kartan.
Gordon Brown saknar Blairs karisma, men ingen kan ta ifrån honom den långa perioden som framgångsrik finansminister. Brittisk politik har blivit något gråare efter Tony Blair. Labour och Gordon Brown får kämpa hårt för en ny valseger när det är dags för parlamentsval om knappt två år. I dag är det David Cameron och hans tories som har greppet, men politik är det möjligas konst. Gordon Brown ska inte underskattas.