Barn måste vara välkomna
BABYBOOM. Sveriges befolkning var vid 2006 års slut preliminärt 9 047 752 personer. En hygglig ökning på ett år. Sverige tycks dessutom fått en liten baby-boom. Fler nyfödda och en ökad invandring har gjort att befolkningen ökat. Det är 80-talisterna som skaffar barn. För bara något år sedan var tongångarna dystrare. Födelsetalen dalade.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De svenska födelsetalen sjönk drastiskt under 90-talet, men som alltid går födelsetalen i vågor. Nu är det inte så enkelt att kommendera fram fler barn, men med dystra födelsesiffror kommer en framtid där allt färre i aktiv ålder måste försörja allt fler äldre. Som, om det skulle bli verklighet, kan komma att urholka både välfärdssystem och pensioner.
År av otrygghet och svårigheter att komma ut i arbetslivet och osäkerhet om den ekonomiska framtiden har säkert fått många unga att skjuta upp tanken på barnafödande. I dag dröjer det till dess att kvinnan är omkring 30 innan första barnet kommer. Fortfarande är det ändå så att de flesta unga familjer, säger att det är två barn man skulle vilja ha.
Många unga par jobbar hårt och mycket och befinner sig i en allmänt stressig och osäker tillvaro, där tiden för kärlek och samvaro inte alltid räcker till. Samtidigt finns en gnagande oro för framtiden. Arbetsplatser är inte
lika trygga som förr.
Vissa arbetsgivare har dessutom satt i system att med hänvisning till arbetsbrist säga upp anställda som tar ut sin lagstadgade föräldraledighet. På så sätt kommer företagen undan att betala lön under uppsägningstiden. Den står föräldraförsäkringen för. Om man vid en anställning säger att man står i begrepp att bilda familj är det mer regel än undantag att man blir utan jobbet.
Så länge den här verkligheten är så påtaglig lär många tänka sig för flera gånger innan de sätter barn till världen. Samtidigt är det märkligt att samhället å sin sida stödjer barnfamiljerna på olika sätt medan delar av näringslivet lever kvar i någon tidig 1900-talsmentalitet vad gäller synen på familjen.
Därför krävs inte bara förbättringar i de välfärdssystem som stödjer barnfamiljerna, utan också en helt annan attityd från många arbetsgivare. Förhoppningen har länge varit att arbetsmarknadens parter själva ska se till att unga familjer får samma möjligheter som alla andra att hävda sig på arbetsmarknaden. Kanske en alltför from förhoppning. Från fackets sida har man redan reagerat på orättvisa uppsägningar. Gensvaret från arbetsgivarhåll har varit förstrött om inte helt negativt. Dags för lagskärpning?
Trygga jobb parat med förbättringar av föräldraledighetens längd och ersättningsnivå är självfallet viktiga för unga barnfamiljer när de planerar framtiden. Liksom maxtaxan i barnomsorgen och en fortsatt utveckling av barnbidraget.
Redan en av den socialdemokratiska välfärdspolitikens pionjärer Gustav Möller talade om för oss vad det hela handlar om: "Det kan inte anses rimligt att de medborgare som ägna tid och kraft åt omsorgen att fostra det växande släktet som en följd därav nödgas avstå från en levnadsstandard som kan upprätthållas av dem som icke har barn att försörja."
Några sanningens ord lika aktuella i dag som när de sades för första gången för mer än snart sextio år sedan.