Bakvägen till hushållskassan
ENERGI. Tre miljarder mer i energiskatter ska regeringen ha in för att klara skattesänkningar som till sjuttio procent går till förmögna, höginkomsttagare i fashionabel villa. Ytterligare en grupp kan känna sig en smula priviligerad. Elkunderna i norra Sverige bjuds sänkt energiskatt. Men eljättarnas extraskatt lär trycka upp elpriset.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Övriga landet har kommit undan med den årliga indexuppräkningen på ett halvt öre, men betalar ändå 11,5 öre mer per kWh i elskatt än exempelvis norrbottningarna. Å andra sidan är klimatet strängare i norra Sverige med längre, kallare och mörkare vintrar. Vi behöver mer elenergi för att lysa upp och värma våra bostäder än folket i landets sydligare delar. Den lägre elskatten kan gott ses som ett kallortstillägg. Eller snarare kallortsavdrag.
Dessutom kommer det mesta av kraften från norr. Från de norrländska älvarna vars brusande framfart och fria flöde har tämjts av statliga Vattenfall för att värma och lysa upp Sverige. Under 1950- och 1960- talet genomfördes en mycket snabb utbyggnad av Luleälven, enorma anläggningar som trots de stora investeringarna varit utomordentligt lönsamma för det svenska folkhushållet. Billig el gav den svenska exportindustrin stora konkurrensfördelar. Numera klagas det bittert på höga elpriser.
Utbyggnaden av vattenkraften gav jobb, vattenrallarna tjänade bra, men de stora vinsterna hamnade och hamnar i Syd- och Mellansverige, inte minst i Stockholm, och utomlands. Och jobben de försvann när det var färdigbyggt. Sorgligt nog hade inga politiker, vare sig lokalt eller på riksplanet, sinnesnärvaro att kräva att en viss del av vinsten avsattes till regionens utveckling. Då kunde Norrbotten och inte minst Jokkmokk, där huvuddelen av den norrbottniska vattenkraften produceras, ha blomstrat rikt. Istället fick Jokkmokksborna länets högsta elnota. Kanske är det ändrat, men så var det i alla fall tidigare.
Norrlandsförbundets rapport från 2004 visar att värdet av den vattenkraft som Norrland överför till södra Sverige motsvarar 16 miljarder kronor per år. Till detta kommer årliga skatteintäkter på mer än 10 miljarder kronor från den norrländska elenergin plus vinstutdelning. Siffrorna är från 2003 och ligger givetvis i underkant.
Norrlänen har i efterhand gjort försök att få del av Vattenfalls vinst. Ett öre per kilowattimme har varit en populär variant. Försöken har inte burit frukt. I brist på annat får hushållen i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland tacka och ta emot rabatten på elskatten. EU har morrat över de olika skattesatserna, men tydligen böjt sig inför argumenten.
I år ökar rabatten och de ska närings- och energiminister Maud Olofsson, c, ha kredit för. De torde vara hennes förslag som funnit nåd inför finansminister Anders Borg, m.
Regeringen Reinfeldt gör emellertid, som regeringar brukar, ger med ena handen och tar med den andra. Energiskatterna höjs sammanlagt med tre miljarder kronor. Största delen av höjningen läggs på vattenkrafts- och kärnkraftsindustrin. Eljättarna ska få betala extra skatt på de stora vinster handeln med utsläppsrätter på koldioxid lett till. En miljösatsning som överläts åt giriga marknadskrafter att spekulera i och fick elpriset att raka i höjden. Konsumenterna betalade.
Och precis som kraftindustrin skickar över notan för utsläppsrätterna på hushållen, kommer hushållen att få betala notan för extraskatten i form höjt elpris. Det som ser rättvist ut i finansminister Anders Borgs budget är i själva verket bara ett sätt att bakvägen plocka medborgarna på pengar att dela ut till redan välbeställda. Och alla får betala. Även de som inte får något jobbskatteavdrag.
Bild: Kombo på något som illustrerar kraftindustrin + Maud Olofsson
Bildtext: Vattenfall och andra eljättar lär se till att extraskatten i slutändan betalas av hushållen i form av höjda elpriser, men näringsminister Maud Olofsson må ändå få kredit för den sänkta elskatten i bland annat Norrbotten och Västerbotten.