I maj månad i år ansåg EG-rättens generaladvokat att Byggnads haft rätt till fackliga stridsåtgärder för att värna svensk arbetsrätt och svenska kollektivavtal. Enligt generaladvokaten stod Byggnads åtgärder inte i strid med den fria rörligheten inom EU. EG-domstolen har en annan mening.
I generaladvokatens utlåtande fanns även en passus om att stridsåtgärder inte får vara oproportionerliga. Ett luddigt uttryck som EG-domstolen tagit fasta på i sitt utslag. Istället för lagom tog Byggnads i för mycket för att hävda rätten till svenskt kollektivavtal i Sverige.
Enligt svensk arbetsrätt hade Byggnads rätt att vidta fackliga stridsåtgärder i form av blockad i syfte att få det lettiska byggföretaget att teckna kollektivavtal. Detta även om företaget tecknat kollektivavtal i hemlandet. Byggnads stridsåtgärder avvek inte från EU-rätten enligt arbetsdomstolen. Detta i ett interimistiskt beslut, som sedan överklagades till EG-domstolen. Konflikträtten är även en grundsten i EU-rätten.
Under tiden har vi från arbetsgivarhåll, men också från en rad borgerliga politiker, fått höra att Byggnads inte brytt sig om Lavals arbetare och att det svenska fackets privilegier måste bort, men rätten till stridsåtgärder är grundlagsskyddad i Sverige liksom EU.
Konflikten i Vaxholm handlade i grunden om att det lettiska företaget vägrade sluta kollektivavtal. Vägrar ett företag att skriva avtal är det fackets rätt att varsla om och vidta stridsåtgärder. Så fungerar regelverket.
Svenska avtal ska självfallet gälla på svenska arbetsplatser. Det ska inte EU lägga sig i. Svårare är det inte. Kollektivavtalen är grundbulten för rättvisa arbetsplatser. Annars riskerar vi att få ett
A-och B-lag på arbetsmarknaden med i förlängningen social dumpning och låga löner.
Det handlar om rätten att sluta kollektivavtal som inte avviker från löner och övriga förmåner som gäller för svenska arbetstagare. Utan kollektivavtal lämnas löntagarna rättslösa.
I de nyliberala tankesmedjorna och hos näringsminister Maud Olofsson, c, ger kollektivavtalen ständigt upphov till nya tankar för att om möjligt kunna urholka avtalets innehåll för att därmed försämra villkoren för samtliga arbetstagare. När företag från EU:s låglöneländer får entreprenader i Sverige ser man nya möjligheter att skrota arbetsrätten.
Ständigt kommer krav på en flexiblare arbetsmarknad, om en avreglerad arbetsmarknad och om en arbetsmarknad där arbetsgivaren ensam ska bestämma över arbetstagarnas rättigheter och skyldigheter. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, m, säger sig värna om den svenska modellen. Nu har han alla möjligheter att stå upp för detta.
Om regelverket i kollektivavtalen ses som alltför byråkratiska finns det anledning att rätta till den delen. Det kan arbetsmarknadens parter klara själva, men innan dess ska arbetsdomstolen säga sitt om EG-domstolens utslag. Förhoppningsvis med en annan tolkning. EG ska inte bestämma över svenska arbetsplatser.
Kollektivavtal har funnits sedan 1938. De har visat sig fungera val. Raseras denna grundbult i arbetsrätten hamnar vi ett gungfly, där löntagarna blir de stora förlorarna.