Allt talar för major Björklund
FOLKPARTIET. Oturen grinar de borgerliga i ansiktet. Det är väl så man ska tolka borgerliga ledarkommentarer kring att högeralliansen inte får något folkligt gensvar för allt det goda den gör. De olika departementen arbetar så ambitiöst, heter det. Ministrarna är så duktiga, men människor är så otacksamma.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Behovet av nytt friskt blod är stort. Så när folkpartiet kastade ut Lars Leijonborg ställdes här och var förhoppningar till att det redan sargade partiet skulle utse en partiledare med nya
fräscha, ja, till och med nyliberala ideer. Nu blir det major Jan Björklund som tar över. Det finns ingen motkandidat. Så allt talar för Björklund som ny partiledare. Då är det inte förvånande att Reinfeldt gör sig osynlig.
Björklund tillhör arkitekterna av den folkpartipolitik vi sett de senaste åren. Kan han förnya?
Fan, tro’t, som Rellingen sa.
När Jan Björklund i början på 2000-talet var skolborgarråd i Stockholm (1998-2002) hann han med en hel. Nu är han skolminister och snart partiledare. Vad kan vi vänta oss? Mera hårda tag? Säkert. Redan under sin tid som skolborgarråd hamnade han i blåsväder. Inte på grund av personliga snedsteg utan på politiska.
Björklunds ambition har varit att skapa den borgerliga politikens mönsterskola inom sitt kommunala fögderi. Stockholms skolor ska bli föredömen i ordning och reda.
Snart visade det sig att orättvisorna snabbt ökade inom Stockholms gymnasieskolor med Björklund vid rodret. Andelen barn med utländsk bakgrund minskade i de populära innerstadsskolorna medan antalet svenska barn blev färre förortsskolorna. Björklund satsade på en skola där de välbeställda svenska föräldrarnas barn hamnade i de bästa skolorna medan de sämre ställda invandrarbarnen blev kvar i förorterna och i en generellt sämre skolmiljö.
Björklund har Ofta ofta och gärna uttryckt sina bestämda meningar om den usla socialdemokratiska skolpolitiken. Men frågan är vart hans egen politik leder? Han är en riktig pappersnisse. Det ser bra ut på pappret i verkligheten fallerar de grumliga visionerna.
Istället för Björklunds skola måste vi ha en skola där segregation och utslagning motverkas. Alla oavsett bakgrund ska ha samma möjligheter till utbildning. Björklund är inte trovärdig på den punkten.
Den radikala frågan är om folkpartiet över huvud taget behövs med Björklund? Ja, det skulle vara av nostalgiska skäl i så fall. Den liberalism som partiet står för i dag är lika väl företrädd inom moderata samlingspartiet, inte minst av Reinfeldt, Littorin och Borg och allt vad de heter, som inom folkpartiet.
Den gamla högern har utvecklats till ett modernt marknadsliberalt parti medan folkpartiet förtvivlat letar efter sin identitet. Detta efter att lämnat socialliberalismen åt sitt öde liksom den stabila grupp av frisinnade som stödde denna.
För många ses Jan Björklund dessutom som en enfrågepolitiker, skola, skola och skola. Bara det ett problem. Han är så förknippad med skolan att han hellre borde bli chef för Skolverket än folkpartiledare.
Hans omdöme i andra frågor kan starkt ifrågasättas. Han ville att Sverige skulle skicka stridande förband till lrak för att vara med och störta Saddam Hussein. Han vill att Sverige ska gå med i Nato. Han var emot att pappamånaderna i föräldraförsäkringen skulle införas. Han vill avskaffa Första maj, "en kvarleva från Sovjettiden".
Så kan man hålla på att räkna upp.
Folkpartiet har avverkat ett problem - i tamburen står ett nytt.