Alliansen slår mot kvinnorna
OJÄMLIKT. Alliansregeringens jämställdhetspolitik är näst intill obefintlig. Lönen är viktig både för kvinnor och män Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är sedan många år i princip konstant. Med den takt som lönerna utvecklas just nu dröjer det åtminstone till 2040 innan den svårförklarliga löneskillnaden mellan könen är borta, men det finns säkert många hinder på den vägen.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det märkliga är att högeralliansen tycks mena att löneskillnaderna ska permanentas. Finansminister Anders Borg sade i samband med sin budgetpresentation att han var oroad över de höga löneökningarna i årets avtal.
Det är framförallt de kvinnodominerade facken från Kommunal till Handels som fått en hygglig löneutveckling och genom denna kunnat ta in något litet på männens försprång. Detta kritiseras av högeralliansens finansminister.
Den kvinnofientliga politiken har dessutom manifesterats i försämringarna för de deltidsanställda. Alla fakta visar att det är framförallt kvinnor som är deltidsarbetslösa. I fortsättningen kan de bara fylla upp sin lön med a-kassa under 75 arbetsdagar. Sedan får de klara sig med sin halvtidslön. Flertalet av deltiderna finns i Kommunal, men självfallet också i Handels och Hotell-och restauranganställdas förbund. Det är den nya rättvisan i högeralliansens tappning.
Samtidigt är det förstås bedrövligt att behöva konstatera att löneorättvisorna mellan kvinnor och män fortsatt är så stora. Klart är att lösningen inte så enkel som att det räcker med att öka de privata alternativen inom offentlig sektor, som regeringen förespråkar. Inom den privata sektorn finns kvinnodominerade sektorer, där lönerna tillhör de lägsta i arbetslivet totalt. Inom handeln och hotell-och restaurang är lönerna ofta lägre än inom vård och omsorg. Deltidsjobben är legio.
LO-förbunden inom tillverkningsindustrin, eller inom andra mansdominerade avtalsområden, har stadigt dragit ifrån. I dag skiljer det 30 procent i medellön mellan en heltidsarbetande LO-kvinna och en manlig LO-medlem. Något som självfallet sticker i ögonen, och som måste leda till en förändrad syn på lönesättningen för de kvinnodominerade jobben både inom den privata och offentliga sektorn.
Alla måste ha en lön som de kan leva på. Det borde vara en självklarhet i ett modernt samhälle. Nu är vi i rask takt på väg mot ett samhälle med allt större skillnader. Låg lön och orättvisa arbetsförhållanden gör att den negativa stressen ökar. Långtidssjukskrivningarna, och inte bara inom offentlig sektor, har ökat snabbt i takt med att anställda upplever sin arbetssituation som mer pressad än tidigare. Det är på de kvinnodominerade arbetsplatserna som stressen ökat. Både privat och offentligt.
Därför är det skandal att regeringen på alla sätt arbetar för att försämra för de kvinnor som dels inte erbjuds andra anställningar än deltider, dels drabbas hårdare än männen av långtidssjukdom.
Vad säger då jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, fp. Tja, de sedvanliga innehållslösa plattityderna.
Visst erkänner hon att utvecklingen är bekymmersam, men alliansregeringen har förstås receptet på att allt ska bli bättre. Reformer görs för att kvinnor ska utvecklas på sina arbetsplatser, heter det. Vilka reformer ?