Alliansen pressar tillbaka kvinnorna
KVINNODAGEN. Bakhalka råder i kvinnors kamp för att bli jämställda männen. En ny motståndare har äntrat scenen. Stark, mäktig och gammalmodig. Regeringen Reinfeldts politik sätter kvinnorna under hård press.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Kvinnorna i Sverige får cykla och köra bil. De får gå till doktorn och resa bort utan skriftligt tillstånd från en man. Det lär inte vara självklara rättigheter i Saudiarabien. Svenska kvinnor får rösta. Dagens 87-åringar föddes samma år som kvinnornas kamp för rösträtt äntligen ledde till seger.
Historiskt sett är kvinnors allmänna rösträtt således ganska färsk. Synd att de unga inte förstår det. Å andra sidan är det väl mycket begärt i ett land där en 50-åring betraktas som en antikvitet.
Sverige utpekas som världens mest jämställda land. Man kan ju tycka att jämställd är jämställd, varken mer eller mindre. Men likväl det finns grader i helvetet finns det grader i paradiset. Och till absolut jämställdhet mellan man och kvinna är det fortfarande långt. En färsk rapport från Statistiska centralbyrån visar att småbarnspappor blivit mer jämställda. Inte för att de gör mer hemma, utan för att kvinnorna gör mindre. Kvinnorna har dragit ner på ambitionsnivån. Mer dammråttor i hörnen och mindre bullar i frysen.
Regeringen satsar i år 400 miljoner kronor på att stärka kvinnornas ställning i samhället. En stor summa. Problemet är att samma grupp får betala med försämrad trygghet. Alliansens arbetslinje sätter kvinnorna under hård press.
Försämringen av a-kassan, minimerad deltidsstämpling, sjösätts nästa månad, kraftigt skärpta regler för sjukskrivning; allt detta slår hårdast mot kvinnorna. De deltidsarbetande kvinnorna löper dessutom risk att straffa ut sig från a-kassan. De nya beräkningsreglerna kräver fler arbetade timmar och godkänner bara verkligt arbetad tid, inte avtalad arbetstid. Avdrag för sjukdom och vård av barn. En riktigt diabolisk kombination.
I jämställdhetsdebatten pratas det mycket om att få in fler kvinnor på höga chefsposter och i bolagsstyrelser. Naturligtvis ett måste. För bolagens överlevnad och utveckling. Lagförslaget om minst 60-40 kastade Reinfeldt i papperskorgen. Han förstår sig inte på företagande. Där får man ju hålla med Svenskt Näringsliv.
Men uppvärderingen av kvinnorna måste komma underifrån. Kvinnors egenskaper, kunskaper och insatser på alla områden i samhället måste värderas lika högt som männens. Jämställdheten måste börja längst där nere, där allting börjar. Där myter, fördomar och attityder präglas.
Om det är någon, förutom funktionshindrade och av ålderdom försvagade, som behöver skattesubventionerad, kraftigt subventionerad, hjälp i hemmet så är det kvinnor med låginkomst. Hjälp med städning, matlagning, barnhämtning så att de får tid till återhämtning, ork att vidareutbilda sig och konkurrera om chefstjänster.
Kvinnor i karriären, dem näringsminister Maud Olofsson värnar, har redan nått lönenivåer som gör att de själva kan betala för städhjälp och barnpassning. De tillhör en grupp högavlönade som i många fall redan hade hemhjälp som löneförmån och nu dessutom får göra skatteavdrag för förmånen.
I ärlighetens namn är det ju de som har det tyngst och slitigast och minst pengar som är i behov av samhällets hjälp. Hushållen som står och stampar på samma låga ekonomiska standard i dammet från höginkomsttagarna som dragit ifrån med racerfart.
En utopi? Allt annat vore ett mirakel. Regeringen kan i alla fall se till att alla kommuner blir skyldiga erbjuda barnomsorg kvällar, nätter och helger så att ensamma mamman inte tvingas tacka nej till jobb på obekväm arbetstid. Lagstifta om nattis och spola vårdnadsbidraget. Då har Sverige åtminstone tagit ännu ett steg mot jämställdhet.