Några andra skäl än ideologiska är svåra att hitta. Trots att det annars ju snarare brukar vara socialdemokrater som kritiseras för den sortens förblindning när det gäller företagsamhet. Men historiskt sett har det faktiskt förstatligats ytterst lite i detta land under sjuttio års s-styre. Detta även i jämförelse med andra västländer. De borgerliga, däremot, hinner knappt komma till makten så ställer de till med auktion på arvegodset. Håll med om att det är lite konstigt.
Fast när Tomas Östros och andra socialdemokrater kritiserar den aviserade auktionen skulle det onekligen haft större tyngd om inte tidigare s-regeringar också varit ute i samma vatten. Själv lovar jag att jag hade varit lika kritisk mot utförsäljningen av Vin och sprit oavsett färg på regeringen.
Ska det nödvändigt handlas med brännvin sker det bäst i statlig regi. Absolut! Och skulle någon minister ändå ha en chans att övertyga mig om motsatsen så heter han i varje fall inte Mats Odell. Har den mannen ens en majoritet av de borgerliga väljarna med sig just då det gäller Vin och sprit? Det är nog tveksamt.
Från brännvin till folklig kultur är steget inte så långt. Och då blir hyllningarna av Thore Skogman (nykterist förvisso!) på sina håll nästan parodiska, om man påminner sig hur han länge betraktades med i bästa fall föraktfullt överseende av den fina smakens företrädare. Nu upphöjs han plötsligt till folksjälens uttolkare och allt möjligt ståtligt.
Likadant har det ju varit med folkkära evenemang som Allsång på Skansen också. Ibland kan man undra om kultureliten är de som sist upptäcker vad vanligt folk fattar på en gång. Thore Skogmans Sommar-program gick väl inte till historien då det sändes, men ändå var det helt på sin plats att Sveriges Radio hedrade honom med en repris i tisdags. Och vem kan ha några invändningar mot att SVT lika påpassligt sänder en dokumentär om honom i morgon kväll. (SVT2 20.00).
Däremot väntar vi fortfarande på samma äreminne över Nisse Liedholm. Inte ens en repris på Lasse Holmqvists "Här har du ditt liv"-program med honom har vi fått se. Att "Il Barone" var en av 1900-talets mest framgångsrika svenskar borde ändå vara ställt bortom allt tvivel. Minnnesrunan i The Guardian var nästan lika stor som Ingmar Bergmans då han avled för en dryg månad sen.
En repris av porträttet från 1982 under de kommande helgerna vore det minsta SVT kunde hedra Liedholm med. Det skulle inte bara glädja oss grånade fotbollsnostalgiker. En yngre generation kan också gott behöva bli påmind om att det funnits stjärnor förr med lyskraft här i landet. Långt före både Zlatan och Henke Larsson, faktiskt.
Veckans lista
De bästa Thore Skogman-låtarna:
Jämtgubben
Bergsprängartango
Man måste vara om sig och kring sig
Penninggaloppen