Sjukskrivningarna ökar mer än väntat, vilket gör att Försäkringskassen behöver 1 miljard kronor mer från regeringen än vad man tidigare räknat med. Kvinnor med ångest och depression är den grupp som ökar mest sjukstatistiken. En minst sagt oroande utveckling.
Med denna uppräkning väntas kostnaderna för sjukpenningen i år stanna vid höga 31,5 miljarder. Det är 10 miljarder mer än för bara tre år sedan. Detta samtidigt som statens finanser redan är hårt ansträngda, och vi vet att bland annat försvaret ropar efter mer pengar för de närmaste åren.
Åter till sjukskrivningarna borde det inte vara överraskande att kvinnor drabbas mer av ohälsa än män. En utveckling som vi sett över tid. Någon måste betala för de indragningar av tjänster som skett på de flesta arbetsplatser inom offentlig sektor. Då är det nästan alltid kvinnor som får ta smällarna.
Inom skola, vård och omsorg kommer ständiga larmrapporter om att de anställda inte hinner med sina arbetsuppgifter, att de inte känner tillfredsställelse i jobbet, att maktlösheten känns som en allt tyngre börda. När utbrändheten gör sig påmind kommer också sjukskrivningarna.
Dessutom är medelåldern bland de som arbetar inom till exempel sjukvården relativt hög. Medelåldern bland de anställda inom flera av våra landsting ligger över 50 år. Med stigande ålder ökar också sjukfrånvaron.
Människor måste få tid till rekreation och vila, de måste kunna gå från jobbet med en känsla av att ha räckt till. Fler anställda, en fungerande arbetsmiljö och genomtänkta rehabiliteringsåtgärder skulle kunna pressa ner kostnaderna för sjukförsäkringen.Dagens arbetsmarknad innebär däremot allt färre jobbar allt hårdare.
Rationaliseringar och effektiviseringar har gjort att arbetstempon skruvats upp. Arbetsmiljön har blivit tuffare. Belastningsskador och utbrändhet har ökat. De ger avtryck i ökade sjukskrivningar.
Något som saknas idag är både resurser för tillsyn av arbetsplatserna och för en arbetsmiljö som tar hänsyn till de anställda fysiska och psykiska hälsa. Här måste insatser till. Människor är inte ting som kan pressas hur långt och hur hårt som helst. Någonstans tar orken slut.
Det som såddes under under den borgerliga regeringens nedskärningsår skördas nu i sämre hälsa. Därmed har återhämtningen och sjukskrivningsperioderna blivit betydligt längre än tidigare. En utveckling som bäddat för dagens situation.
Om inget annat hjälper vore det kanske idé att införa differentierade arbetsgivaravgifter i sjukförsäkringen. Arbetsgivare med låg sjukfrånvaro får en lägre avgift medan arbetsgivare med hög sjukfrånvaro får betala mer.
När människor känner att de inte räcker till, och när de går till ett arbete där de sällan kan känna tillfredsställelse är det heller inte förvånande att detta leder till sjukfrånvaro. Parat med det rekryteringsbehov av nya medarbetare som finns skapar detta en ständig personalbrist och ett ständigt pusslande med arbetsscheman, timanställda och vikariat. Dagens anställda i kommuner och landsting förväntar sig initiativ som på ett tydligare sätt visar att de uppskattas på jobbet. Ingen arbetsplats mår bra av en ständigt pågående personalkris.