Faktum är att vi efter avregleringen av apoteket och bilbesiktningen fått betydligt fler både apotek och bilprovningar. Tillgängligheten har ökat i form av öppettider, antal platser där det finns apotek och bilbesiktningar. Detta har fått bland annat Timbro att stoltsera med budskapet: ”Olyckskorparna hade fel”.
Jag skulle faktiskt önska att vi som när avregleringen var på gång i riksdagen varnade för att samhällsuppdraget skulle försvinna hade fått fel. Om man som Timbro inte tar hänsyn till att marknaden inte har något större intresse för gles- och landsbygd kan man förstås hävda att vi hade fel. Men det var ju precis det vi försökte påtala, att etableringarna skulle försvinna där avstånden är stora.
Den senaste tiden har nyheterna rapporterat om hur effekterna blivit för dem som bland annat bor i Norrbottens inland, detta sedan Svensk Bilprovning lade ned sina mobila anläggningar 2021. Även om bilprovningar och apotek blivit fler så är det i främst tätbefolkade områden, alltså där tillgängligheten redan var hög. Baksidan har visat sig vara att det är svårare att få tag på receptbelagd medicin och i exempelvis Arjeplog får man numera köra många mil för att besikta sin bil, där många hushåll dessutom behöver mer än en bil. De mobila verksamheterna i Arjeplog, Överkalix, Karesuando, Tärnaby, Funäsdalen och Gäddede och Särna har lagts ner och de som bor där har nu inte längre tillgång till besiktning i rimligt avstånd. Vi har ju lag på att bilen ska besiktigas, borde det då inte också finnas ett krav på en viss tillgänglighet kan man tycka?
I riksdagen hjälps vi som bor i den norra landsändan åt att driva frågor som berör oss i det vi kallar skogslänen. Vi diskuterar strategi och fördelar uppdrag för att påverka, i såväl opposition som i ledande ställning. Länge var det Leif Pettersson från Boden som höll järnet kring bilprovningen hett, i synnerhet innan avregleringen. Nu har Isak From från Norsjö varit en aktiv interpellant, det betyder inte att Norrbottens ledamöter sitter på händerna. Redan i höst har det ordnats ett möte med infrastrukturminister Eneroth, som sedan tidigare samlat bilprovningsbranchen för att inskärpa samhällsuppdraget och tydliggjort att han inte är främmande för återreglering om det här inte löser sig. Det jag undrar är när? Hur länge ska vi vänta på att branschen löser tillgängligheten?
För jag kan inte hjälpa att jag instämmer i 77-åriga Sonjas kraftord när hon i nyheterna svär och konstaterar att det inte är rimligt att en tant som behöver ta sig ner till affären ska behöva köra 60 mil för att besikta sin bil. Det är förmodligen längre än vad hon annars kör på ett år.
Nu krävs det förstås en majoritet i riksdagen för att ändra på detta, och med den högermajoritet som vi har nu är det nog knappast troligt att det finns stöd för en återreglering. Frågan är om Centerpartiet med sin landsbygdsprofil vars regering beslutade om avregleringen, kan tänka sig att backa i frågan och sätta landsbygdens behov före idén om att den fria marknad löser alla problem.
I ett Sverige där samhället drar sig undan från vissa delar skapas polarisering. Det gäller oavsett om det är i Rinkeby eller i Laisvall. Vill vi ha ett Sverige som hänger ihop, där folk känner att vi bryr oss om varandras förutsättningar behöver vi vända på varenda sten i såväl förort som glesbygd