När Fredrik Reinfeldt på valnatten höll sitt tal på Moderaternas valvaka för att erkänna sig besegrad så släppte han också beskedet om att han avgår som partiledare för Moderaterna. I TV-sändning kunde man höra ett kollektivt nej eka genom lokalen. Beskedet var uppenbarligen inte vad de moderata sympatisörerna väntade – och än mindre gillade.
Besvikelsen är lätt att förstå. Fredrik Reinfeldt är synonym med de nya Moderaterna. Även om ingenjörerna bakom det nymoderata projektet är fler, och till och med kanske mer avgörande för projektets tillkomst, så är sinnebilden av de nya Moderaterna just Fredrik Reinfeldt tillsammans med Anders Borg. Vilsenheten och tomrummet efter Fredrik Reinfeldt blir därför också så stort inom Moderaterna. När så också Anders Borg aviserade sin sorti från politik kom det nymoderata projektet att stå helt utan projektledning.
Moderaterna ska nu hitta ett nytt ledarskap i partiet. Frågan blir därmed vilken väg som Moderaterna kommer att välja. Inom mer traditionella kretsar har det nymoderata projektet inte alltid rönt uppskattning och en mer tydlig ideologisk hållning har efterfrågats. Kommer dessa krafter att vädra morgonluft nu, eller kommer de nymoderata krafterna att kunna behålla greppet om partiet?
Moderaternas vägval kommer att klargöras här under denna vinter, så det är bara att vänta och se. Samtidigt lär det nog också klarna kring vem som kommer att kliva fram och ta på sig den moderata ledartröjan.
Den hetaste kandidaten till partiledarposten just nu är avgående infrastrukturministern Catharina Elmsäter Svärd. I moderata kretsar verkar hon ha ett gott stöd och anses vara både kompetent, erfaren och ha den fingertoppskänsla som en partiledare behöver ha. Elmsäter Svärd tycks också gå hem hos övriga delar av alliansen. Det är en egenskap som inte ska undervärderas.
En annan het kandidat till partiledarposten är gruppledaren i riksdagen, Anna Kinberg Batra. Som gruppledare i riksdagen för Moderaterna har hon skaffat sig både position i partiet och en bred och värdefull erfarenhet. Mot henne talar att hon kan uppfattas som konservativ – framförallt utanför det egna partiet. Hennes uttalande kring att Stockholmare är smartare än lantisar förföljer fortfarande henne.
Om Moderaterna skulle välja en väg som pekar mer mot en återgång till en mer traditionell moderat linje skulle avgående justitieminister Beatrice Ask kunna vara ett möjligt partiledarnamn.
En möjlig kompromisskandidat skulle kunna vara avgående socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, med sin långa politiska erfarenhet och den starka ställning han verkar ha inom Moderaterna. Ulf Kristersson har däremot inte profilerat sig särskilt hårt under sin statsrådstid och det lär nog ligga honom i fatet.
Det blir en spännande höst och vinter när det gäller formerandet av det nya ledarskapet inom Moderaterna. Ledarsidan kommer att följa utvecklingen med stort intresse då valet av ny moderatledare har stort intresse även för oss på vänsterkanten. Skulle Moderaterna välja att backa från den nymoderata vägen så målas det politiska landskapet i Sverige om ännu en gång.