När Migrationsverket för en tid sedan släppte de senaste prognoserna för invandringen till Sverige så var uppräkningen stor. Världssituationen gör att allt fler människor kommer att befinna sig på flykt undan krig och katastrofer. Krishärden Syrien är bara ett exempel i raden av många. Sverige ska naturligtvis ta sitt ansvar. Vår migrationspolitik ska vara generös och ansvarstagande. Men vi måste också ställa krav på att andra länder också tar sitt solidariska ansvar. Sverige kan inte ta på sig ett oproportionerligt stort ansvar, utan måste också driva på aktivt inom den europeiska unionen för att ansvaret för mottagandet av flyktingar fördelas mer rättvist mellan unionens länder. Vi måste våga ställa hårda krav på våra medsystrar och medbröder inom EU. Ingen ska få smita undan sitt ansvar.
Den svenska, och den europeiska, migrationspolitiken måste ta sin utgångspunkt i att alla de flyktingar som kommer till vår del av världen, och som har ett skyddsbehov, ska kunna leva ett fullgott liv och införlivas i vår samhällsgemenskap. För att kunna uppnå detta måste asylmottagningssystemet fungera och väntetiderna under asylprocessen minimeras så långt det bara är möjligt. Ingen mår bra av att gå i ovisshet om sin framtid.
För att invandrarna ska kunna införlivas på ett bra sätt i samhällsgemenskapen måste samhället ha en fungerande beredskap så att de invandrare som får stanna får bostad, arbete och tillgång till den trygghet och välfärd som medborgarna åtnjuter. För att detta ska kunna bli verklighet kan inte ett antal länder smita undan sin del av ansvaret medan andra länder tar på sig även deras del. Alla måste solidariskt bära sin del.
Migrations- och integrationspolitiken måste därför bli en av de frågor som hamnar väldigt högt på dagordningen inom EU. Europas regeringar måste komma fram med en tydlig plan för hur migrationen ska hanteras utifrån ett EU-perspektiv och hur man ska kunna utforma en integrationspolitik som motverkar massarbetslöshet och social utslagning.
Just nu går utvecklingen inom EU åt fel håll på det migrationspolitiska området. Muren mot omvärlden blir allt tydligare. Det är fel väg att gå. Den generösa och humana linje som Sverige står för måste vi också slåss för på EU-nivå. Om vi i det rika EU stänger vår dörr för dessa människor innebär detta bara att vi osolidariskt lämpar över ansvaret på fattiga länder som har än sämre förutsättningar att se till att flyktingarna kan införlivas i samhällsgemenskapen.
Parallellt med påtryckningar gentemot EU måste vi i Sverige diskutera den situation som Migrationsverket målar upp i sina prognoser. Vi kan inte sticka huvudet i sanden och låtsas som att mottagande av en halv miljon människor på fyra år inte innebär påfrestningar på vårt samhälle. Vi måste ställa oss frågan hur vi på ett ansvarsfullt sätt ska kunna se till att de flyktingar som kommer till vårt land får chansen att bygga upp ett fullgott liv där de har ett bra boende och jobb som gör att de kan försörja sig själva. Det handlar i grunden om vilka prioriteringar vi gör i asylpolitiken. Inget land klarar av en alltför stor del av ansvarskakan. Därför måste ansvaret delas solidariskt. Det är nu dags för Sverige att höja rösten ordentligt inom EU i denna fråga och ställa krav på att ansvaret ska fördelas mer solidariskt inom unionen.