Invandring till Sverige kostar pengar. Det är den som gör att äldre människor svälter ihjäl på våra äldreboenden.
Visst känns de orden igen. Vi har fått höra de upprepade gånger från olika företrädare för Sverigedemokraterna under det senaste året. Budskapet är tydligt. Det är invandrarnas fel att vi svenskar inte får den välfärd som vi förtjänar och har rätt till. Kostnaderna för invandringen tar resurser från oss andra.
Den bilden stämmer uppenbarligen inte alls. Den ekonomiska analys som tankesmedjan Arena Idé, under ledning av Sandro Scocco och Lars Fredrik Andersson, tagit fram visar på en helt annan bild av effekterna av invandringen till Sverige.
Det Sandra Scocco och tankesmedjan Arena Idé låtit göra är att man jämfört kostnader och intäkter för invandrare och svenskar för att se hur dessa påverkat och påverkar svensk samhällsekonomi. De parametrar man tagit hänsyn till är; Försörjningskvoten, fördelningen av äldre- och yngrekvoten, sysselsättningsgraden och snittkostnad i varje åldersgrupp i grupperna med svensk respektive utländsk bakgrund.
Det man i rapporten ”900 miljarder skäl att uppskatta invandring” konstaterar är att utan den invandring som landet haft så skulle vi haft en befolkningsminskning sedan år 1990 och befolkningsmängden skulle ha varit nere på sextiotalsnivåer idag. Man konstaterar också att äldrekvoten skulle ha varit betydligt högre idag utan invandring eftersom den invandrade befolkningen varit yngre än den svenska. Den sjunkande yngrekvoten bland den svenska befolkningen skulle förstärka befolkningsminskningen och leda till avsevärt högre försörjningsbörda på den arbetande befolkningen. Utan invandring skulle Sverige år 2050 haft en befolkningsmängd motsvarande den på 1930-talet och den svenska befolkningspyramiden skulle ha varit uppochnervänd.
I rent ekonomiska termer skulle den svenska bruttonationalprodukten ha legat tjugotvå procent lägre idag om Sverige hade stängt sina gränser för invandring år 1950. Man konstaterar också att den svenska nettoförmögenheten givet bibehållna kollektiva varor ligger niohundra miljarder kronor högre tack vare invandringen än den annars skulle ha gjort. 900 miljarder kronor högre nettoförmögenhet för Sverige som land känns som en smått hisnande siffra. Tänk vad detta tillskott har bidragit till i form av offentliga investeringar i vårt land, och hur mycket sämre bara väg- och järnvägsnätet skulle ha varit utan dessa ekonomiska tillskott.
I rapporten konstateras att de positiva effekterna av invandringen var störst fram till nittiotalskrisen slog till. Den försämrade sysselsättningsgrad bland invandrarna som uppstod under denna kris har gjort att de ekonomiska vinsterna med invandringen blivit lägre. Det har dock skett en utjämning av dessa effekter under 2000-talet.
De slutsatser som dras i rapporten är att en fortsatt invandring som präglas av låg äldrekvot är viktig för Sverige och att det är viktigt att hålla sysselsättningsgraden uppe bland invandrarna för att kunna ta del av de positiva ekonomiska effekter som invandringen då genererar. Integratonspolitiken är därför av avgörande betydelse. Den svenska invandringspolitiken måste således präglas av en optimeringsfunktion i stället för en kostnadsminimeringsfunktion.
Rapporten ”900 miljarder skäl att uppskatta invandring” borde kunna ta del på en hel del av Sverigedemokraternas mytbildning kring de ekonomiska effekterna av invandringen till Sverige och tvinga Sverigedemokraterna till att tala klarspråk kring invandringen. Uppenbarligen sätter man från Sverigedemokraternas önskan om att slippa se invandrare i vårt samhälle före vårt ekonomiska välstånd. Arena Idés ger oss andra en chans att tala ett välgörande klarspråk i invandringsfrågan och pressa Sverigedemorkaterna på hur de tänker kompensera välfärden för det ekonomiska nettobortfall som stängda dörrar till vårt land skulle komma att leda till.