I vårt land håller vi yttrandefriheten och tryckfriheten högt. Mångfalden inom tidningsbranschen har hållits fram som en av garanten för en väl fungerande demokratisk dialog och för att den kritiska granskningen av makthavarna ska fungera på ett tillfredsställande sätt. Dagspressen har varit central för att den tredje statsmakten ska kunna fullgöra sitt uppdrag i medborgarnas tjänst.
Men tiderna förändras. Mångfalden inom dagspressen har alltmer kommit att urholkas. Ägarbilden inom dagspressen har blivit en helt annan än den vi bara såg för tjugo-trettio år sedan med ägande spritt på privata familjer, stiftelser, partier och organisationer. Ägandet har allt mer kommit att koncentreras till ett fåtal koncerner. Socialdemokraterna som en gång i tiden var ägare till hela A-pressen fick se större delen av sitt tidningsbestånd gå förlorat i och med konkursen för A-pressen. Tidningarna överlevde, men med andra ägare. De socialdemokratiska ägda tidningarna i vårt land är ytterst lätträknade. Piteå-Tidningen tillhör tack och lov denna mycket exklusiva skara.
Många av de S-tidningar som överlevde, bland annat Sydöstran och Folkbladet i Umeå, fick sin konkurrents ägare som huvudägare eller enda ägare. Tre, i grunden borgerliga, mediekoncerner, ger ut tio tidningar som har S-ledarsida. Flest tidningar med socialdemokratisk ledarsida ger Mittmedia ut, nämligen fem stycken. En av dem, Dagbladet i Sundsvall, fick i torsdags den ödesdigra dödsdomen utdelad av ägarna och kommer att läggas ned den första mars.
Nästan alla av de i dag kvarvarande tolv socialdemokratiska morgontidningarna som finns kvar är idag beroende av det statliga presstödet för att kunna ges ut. Utan detta stöd skulle en stor andel av tidningens resurser, ofta uppåt en fjärdedel, försvinna ut ur tidningarnas resultat. I detta läge skulle det sannolikt vara ytterst svårt för många av dessa tidningar att fortsätta utgivningen. För de tidningar som helt saknar presstöd, exempelvis Piteå-Tidningen, är ekonomin pressad och redaktionerna lever ständigt under besparingarnas ok.
Det är ytterst beklagligt att en av landets få socialdemokratiska tidningar nu försvinner. Detta bidrar till att den lokala mångfalden och möjligheten för mediekonsumenter att göra ett aktivt val minskar.
Ännu allvarligare är att den åsiktsmässiga mångfalden minskar. Även om Dagbladets politiske redaktör i dagsläget kommer att få skriva en daglig s-märkt krönika i liberala Sundsvalls Tidning så finns det ingen som helst garanti att detta är något beständigt tillstånd. Allt detta ligger i ägarnas händer. Risken är att den borgerliga dominansen i pressen kommer att bli än större.
Vi måste alla vara medvetna om att en bibehållen mångfald i pressen måste få kosta. Att utöva yttrande- och pressfrihet kräver pengar. Pengar som många gånger saknas – oavsett politisk färg på tidningen. Det är därför dags att blåsa nytt liv i diskussionerna kring vad vi är beredda att låta detta kosta och vad vi tycker att mångfalden i pressen är värd. Är vi beredda att låta tidningsdöden göra att mångfalden i pressen minskar? Eller är vi beredda att satsa samhälleliga medel för att behålla en bredd på den tredje statsmakten som säkerställer att åsiktsdominans inte kan uppstå? Svaret borde vara självklart.