Efter flertalet nomineringar landade förslaget i slutändan på föredetta regionrådet Kent Ögren (S) som ordförande i kommunstyrelsen, samt nuvarande ordföranden i barn- och utbildningsnämnden Emma Engelmark (S) som vice ordförande i kommunstyrelsen.

Den tidigare duon bestod ju som bekant av Niklas Nordström (S) och Lenita Ericson (S), och hela nomineringscirkusen började ju i och med Nordströms hastiga avgångsbesked som han motiverade med akut stress.

Nu föreslås alltså en helt ny ledarduo vilket får en del att höja ögonbrynen. Många spekulerade i huruvida Lenita Ericson nu skulle kliva in på Nordströms tidigare position, något hon själv sa sig vara redo för i en intervju i NSD för några veckor sedan. Men där berättade hon även att hennes tidigare position inte kändes aktuell utan att det var ordförande eller inget som gällde. 

Med det i bakhuvudet är inte valberedningens förslag särskilt märkligt. Uppdraget var att plocka fram det bästa laget, och om laget Nordström-Ericson uppfattades bra av partiet betyder inte det att ett annat lag kommer bli bra bara för att Ericson ingår i det. Särskilt inte eftersom hon redan på förhand bestämt sig för att inte stå till förfogande som vice, och således stängde sin egen dörr och begränsade valberedningens möjligheter att pussla.

Ögren är ett stabilt namn. Inget framtidsnamn, ingen bubblare, ingen kronprins. Men stabil. Kent Ögren har med sina erfarenheter antagligen precis det Luleå Kommun behöver just nu, efter stormarna kring avhopp av både tidigare kommunchefer och kommunalråd. En lugn och trygg person som är van att leda.

Framtidsnamnet står ju å andra sidan Emma Engelmark för. Hon har, i egenskap av ordförande i barn- och utbildningsnämnden, fattat en hel del tuffa beslut och fått utstå en hel del arga kommentarer. Detta gör att hon är rustad inför det uppdrag hon nu är föreslagen till, och kan vara ordförande-material på sikt.

Det kan absolut finnas åsikter om att Ögren och Engelmark inte vore det bästa alternativet. Det har funnits många nominerade, många kandidater, och en valberednings jobb är aldrig enkelt i sådana här situationer. Men något som är viktigt att komma ihåg är att bara för att två specifika kandidater väljs ut och blir föreslagna, så betyder inte det att det inte finns förtroende för övriga kandidater.

Det är inte för att vara taskig mot någon, exempelvis Lenita Ericson, som valberedningen lägger sitt förslag. Alla som accepterat nominering är medvetna om att valberedningens uppdrag är att plocka fram det bästa laget för att, i detta specifika fall, leda Luleå Kommun. Det är viktigt att alla Socialdemokrater i Luleå kommer ihåg detta, för samtliga nominerade är otroligt kompetenta och att en viss person inte föreslås ska inte ses som en signal att den inte behövs. 

Det vore väldigt olyckligt om den nya duon, oavsett om de som föreslagits eller några annan blir valda på mötet, måste kliva in på sina nya uppdrag och inte kunna känna att de har hela partiet bakom sig. Situationen är tung nog som den är och framför allt har varit, och S i Luleå behöver bli sammansvetsade och lägga interna konflikter bakom sig. Annars kommer nog partiets valberedning behöva föreslå oppositionsråd efter nästa val.