I Arjeplog är det upprörda känslor sedan distributionen av morgontidningarna lagts om och tidningarna delas ut senare, och lördagsutdelningen av morgontidningarna upphört helt. Detta då distributionen av tidningen blivit för dyr. Exempelvis kostar lördagsutdelningen av varje exemplar i snitt tolv kronor i Arjeplogs kommun medan prenumeranten endast betalar åtta kronor för sin tidning. Som var och en förstår är detta en ren förlustaffär för tidningen, och läsarna får i stället förlita sig till e-tidningen till dess att lördagstidningen kommer samtidigt med måndagstidningen.
Samtidigt upplever de boende i Arjeplog att detta är ytterligare ett dråpslag mot servicen i Arjeplog. Försäkringskassans kontor i Arjeplog lades ned för flera år sedan. Postkontoret och Svensk kassaservice likaså. Läkarjouren på kvällar och helger har dragits in och patienter i behov av läkare hänvisades dessa tider till Arvidsjaurs vårdcentral. Landstinget har stängt sin varmvattenbassäng eftersom den är i stort behov av renovering. Mammografibussen lyser fortfarande med sin frånvaro i kommunen.
Arjeplogs situation är på intet sätt unik, utan tvärtom ganska typisk för hur det ser ut på landsbygden i allmänhet. Den grundläggande service som en gång fanns urholkas allt fortare. Hopplösheten och förtvivlan breder ut sig. Detta leder till frustration och ilska. Helt naturliga reaktioner. Landsbygdens folk upplever att samhället sviker på alla fronter.
Ska hela Sverige kunna leva krävs nya, kraftfulla och många gånger okonventionella insatser. Samverkan i olika former är en av nyckelorden. Ett ökat statligt ansvarstagande är en annan avgörande faktor. Privata företag kan inte förväntas stå för lösningen på problemen. Anser vi att det ska vara möjligt att bo och verka i hela vårt land måste vi också ta ansvar för detta.
Eftersom det här med tidningsdistributionen är en rykande aktuell fråga kan vi ta den som exempel. Anser statsmakten att distribution av dagstidningar i tryckt form är en viktig service till medborgarna så måste man ta ansvar för detta och se till att de extrakostnader som finns för detta jämfört med distribution i tätbefolkade områden kompenseras i solidaritetens namn. Hittills har det varit abonnenterna i tätbefolkade områden som stått för hela solidaritetsbördan, men nu har man kommit till en gräns där man inte kan lägga en ytterligare börda på dessa. Därför måste det till en lösning med ett riktat distributionsstöd som neutraliserar kostnadsskillnaderna mellan tätbefolkade områden och landsbygd.
En annan väg som måste prövas är att öka möjligheterna till samdistribution av tidningar och post utan att detta innebär att morgontidningar delas ut för sent på dagen. För att åstadkomma detta måste man släppa på kravet om övernattsdistribution av post i hela landet. Utdelning av den post som skulle delats ut eftermiddagen innan kan då göras med morgontidningen morgonen därpå. Genom en sådan samverkan kan såväl morgontidningarna som posten minska sina kostnader för sin distribution.
Hur distribution av tidningar och post ska göras i landsbygd är bara en av de frågor som måste lösas. En av de saker vi tidigare efterlyst från regeringen här på ledarsidan är ett samlat landsbygdsprogram där man presenterar hur den grundläggande servicen i landsbygd ska säkras. Hittills har det varit alldeles för tyst från landsbygdsminister Sven-Erik Bucht kring detta. Ska landsbygdens folk inte helt tappa hoppet så behöver de känna att regeringen verkligen bryr sig om dem.