När en NSD-jury utsåg ”Årtusendets norrbottning” 1999 gick utmärkelsen till författaren och Nobelpristagaren Eyvind Johnson (1900–1976).
Men hade läsarna fått bestämma hade det blivit gamle landshövdingen och S-legendaren Ragnar Lassinantti (1910–1985). Lassinantti samlade överlägset flest röster i NSD:s läsaromröstning. I dagarna, noga bestämt söndag 20 september, är det prick 100 år sedan Ragnar Lassinantti föddes.
Han kom från enkla förhållanden – ett småbrukarhem i lilla Neistenkangas i Tornedalen. Men denne småfolkets man blev en av 1900-talets viktigaste och mest inflytelserika norrbottningar.
Mina egna minnen av Lassinantti är begränsade. Jag träffade honom när SSU-distriktet och NSD arrangerade en uppsatstävling 1983-84.
Lassinantti – med sitt livslånga engagemang för språk, skrivande, litteratur och folkbildning – var klockren som ordförande i juryn som utsåg det vinnande bidraget.
Norrbottniske partiveteranen Alvar Lindqvist (som gick bort 2002) delade dock med sig av många personliga minnen och berättade ofta om Lassinanttis betydelse för arbetarrörelsen i lön. De två samarbetade nära i ABF (Arbetarrörelsens Bildningsförbund).
I slutet av 1940-talet förvandlade den dynamiska duon ABF-distriktet i Norrbotten till en progressiv idé- och tankesmedja.
Den kreative ordföranden Lassinantti sprutade uppslag. Därefter blev det organisatören Lindqvists uppgift att förverkliga idéerna.
De drog igång studiecirklar, kurser och folkbildningsverksamhet i det vidsträckta Norrbotten – en fjärdedel av Sveriges yta.
En idé som föddes var att utveckla en folkhögskola med inriktning på musik och kemi. Framnäs i Öjebyn, några kilometer från centrala Piteå, ansågs lämpligt.
ABF-distriktet tog kontakt med dåtidens starka män i Pitebygden (då var det nästan bara män i kommunledningarna).
Det var verkligen ingen självklarhet att satsa på en musikskola i brukssamhället Piteå, starkt präglat av skogen och sågverken. Men Lassinantti och Lindqvist lyckades övertyga kommunalmännen. Något som är till nytta för Piteå än i dag.
Musiken skapar inte bara sång och glädje, utan har också utvecklats till en viktig näring för Piteå.
Som mångårig ordförande i det socialdemokratiska partidistriktet, riksdagsman 1956-1966 och landshövding 1966-1982 hade Lassinantti en central roll i omvandlingen av det gamla fattiga Norrbotten till ett modernt välfärdssamhälle.
Under den perioden hade han ett finger med i spelet runt alla regionala utvecklingsprojekt.
Lassinanttis kontakter och nätverk i departementet och myndigheter medverkade till en lång rad viktiga satsningar.
Flaggskeppet är Luleå tekniska universitet, som såg dagens ljus och började i liten skala 1971.
I dag är LTU en jätteverksamhet som omsätter 1,6 miljarder kronor per år. Det har cirka 1700 anställda och 16 000 studenter.
Ragnar Lassinanttis liv, ledarskap och gärning säger något om vilken betydelse som politiken och enskilda politiker har.
Hans nätverksbyggen, omvärldskontakter och fotarbete i maktens korridorer gav resultat och satte tydliga spår i den norrbottniska verkligheten.
Det är en lärdom för politiken i Norrbotten även 2015.
Den som tar fram konstruktiva idéer, rejäla underlag och presenterar dem lugnt och sakligt når bättre resultat än de som bara gapar högt, skriker och klagar på staten.
Resultatpolitik är i längden alltid mer framgångsrik än plakatpolitik.