Det är dessutom inte rätt att säga att kontroll, svartsjuka, ifrågasättande och många av de metoder som ingår i en förövares mönster är mildare än det fysiska våldet. Det handlar oftast bara om tidsfråga om NÄR de fysiska våldet uppstår. Att få sitt liv, sin frihet kringskuren är inget som ska kallas milt. När din vilja att hålla kontakt med dina vänner blir till "varför umgås du hellre med dem än med mig?", din vilja att besöka din familj blir till "din familj respekterar inte mig, jag vill inte umgås med dem, det får du gör själv" så du får ha dåligt samvete varje gång du väljer din familj. Metoderna växlar, ena gången är det skrik och hot – till och med om självmord, andra gången är det ”pitty party” delux där hen är offret, alla de problem som hen har fått kämpa med har gjort att hen beter så illa. Ingen kan älska hen. Det är BARA för att hen känner så oälskad och rädd som hen måste kolla din Facebook, dina meddelanden och får för sig att du har andra. Jag tror jag har hört varenda visa i den här dödsdansen.
För det är en dödsdans. Varje år sätter kvinnor livet till och har så gjort väldigt länge. Långt innan dödsskjutningar var ett problem i det här landet dödades lika många kvinnor som unga pojkar som skjuts ihjäl. Men varför har aldrig det våld som år efter år resulterat att kvinnor mördats av sina män, varit huvudtema för en valrörelse, alla löp i tidningarna? Betänk detta:
Det ÄR inte så länge sedan det var fullt tillåtet att slå dina barn, du inte kunde våldta din fru, eller där det rent utav ansågs vara lite udda om du inte fostrade dina barn och din fru med en hurring. Den man som inte bar hand på sina barn skulle få ouppfostrade ungar, i värsta fall skulle de bli kriminella – ja det finns faktiskt dem som fortfarande säger att de fick stryk då det var små och inte mådde de dåligt av det. Det var inte så länge sedan vi begränsade vad kvinnor kunde bestämma över, att ha egen ekonomi – som är en förutsättning för att kunna lämna – var det inte tal om.
En kvinna som övergav man och barn var ingen lämplig moder, för kvinnor hade inte bara ansvar för barnen utan också för sina män. Den åsikten har legat och "glunkat" länge och satts i system i allt från skola till rättssamhälle. En ungdomsvän till mig som drabbats beskriver hur han hotade att han skulle se till att hon aldrig mer fick träffa sina barn. Det hotet är fortfarande reellt, för den slagna kvinna som inte samarbetar i vårdnadsfrågor kan förlora vårdnaden.
Populärkultur för unga flickor har i generationer berättat om den stora kärlek som förändrar en man. The happy end. Det är en illusion, en samhällelig föreställning som vi tutats i att passion med starka känslor är detsamma som kärlek. Det är det som Tina Turner sjunger i den kända låten, attraktion, känslan de väcker hos varandra är inte kärlek. Turners historia är världskänd, men för många kvinnor var hon den första som förde upp våldet, som bröt sig lös och blev den förebild hon är och det krävs fler. För att sprida kunskap, ändra lagar och ta hand om de utsatta krävs det många fler som orkar med att ta en del av sitt liv och stå upp för detta. Jag hoppas att Kvinnojouren Lillayster ska hitta detta fokus igen. Att nya föreningar har en tuff start är skälet till att man inte får föreningstödet från socialtjänsten första året, men stan är full av "föreningsrävar" – ta hjälp så att ni kan fortsätta ert livsviktiga arbete.