Vad jag förstår finns inga utanförskapsområden i Piteå. I alla fall inte enligt de listor jag gått igenom. Men det är svårt att veta eftersom det inte finns någon enhetlig definition av varken utanförskap eller utanförskapsområde. Inte heller av innanförskapsområde.
”Utanförskapet” är en borgerlig retorisk figur som fick stark genomslagskraft inför valet 2006, trots kraftig kritik. Det fanns exempelvis ingen befolkningsstatistik som kunde visa hur stort utanförskapet var. Först senare har statistiska centralbyrån, SCB, tagit fram indikatorer men de är många och kräver noggranna uträkningar som får inte plats i en krönika. Men inte heller SCB har en precisering av vad utanförskap är, enligt min favoritstatistiker.
Alliansens partier hade olika definitioner. Enligt till exempel dåvarande Folkpartiets rapport Utanförskapets karta fanns 186 utanförskapsområden 2012. I rapporten räknades låg förvärvsfrekvens, dåliga skolresultat och/eller lågt valdeltagande som mått på utanförskap. Piteå kommun fanns inte med på listan. Göteborg hade tolv områden.
En LO-utredare tog sig an att redogöra för de olika partiernas uträkningar av hur många som utgjorde utanförskapet. De visade att mellan 200 000 och 1,5 miljoner människor ansågs befinna sig där.
I juni i år publicerade polisen en rapport över så kallade utsatta områden. Polisen skiljer på särskilt utsatta områden, riskområden och utsatta områden. Totalt listas 61 områden och inte heller där finns Piteå med. Göteborg har i varierande grad nio utsatta områden. Polisen talar framförallt om kriminalitet men konstaterar att arbetslöshet och låg socioekonomisk status också ska räknas in när det talas om utsatta områden.
Polisiära åtgärder enbart kan inte komma tillrätta med ojämlikhet. Det behövs kraftfulla politiska åtgärder, inte minst omfördelning av resurser.
Polisen talar om parallella samhällen som växer fram inom de utsatta områdena, med bland annat egen rättsskipning (skjutningar exempelvis) och beskyddarverksamhet.
Nu är utanförskap och utanförskapsområden allmänt politiskt vedertagna begrepp. Jag tycker de används slafsigt och cementerar ett avskiljande från samhällsgemenskapen.
Vart tog den vägen förresten? En aspekt är att det sällan talas om klass i sammanhanget.
Det jag egentligen vill komma fram till är osynliggörandet av innanförskapsområden. Jag antar att människor med hög socioekonomisk status, höga inkomster och hög utbildning befinner sig där. Vad som händer bakom kulisserna vet ingen och områdena problematiseras aldrig.
Medierna granskar sällan innanförskapet. Men det händer. För ett år sedan var Hovås, ett av Göteborgs mest exklusiva och avskilda områden vid havet, i fokus. Ett hospice, där obotligt sjuka vårdas under sin sista tid, planerades i den vackra miljön. Vilda protester. Området kunde förknippas med död och lidande. Föräldrar oroade sig för att barnen skulle behöva tänka på döden.
Det låter som ett världsfrånvänt parallellsamhälle i mina öron.