Detta beror helt på att den nya förvaltningen mer eller mindre gett de stora skogsbolagen fria händer i att styra villkoren för älgjakten. I varje älgförvaltningsgrupp finns tre representanter för jägarna och tre för markägarna. Ofta utgörs de senare av de stora skogsbolagen. Markägarna har utslagsröst vilket innebär att så länge markägarna håller ihop kan de diktera hur många älgar som får skjutas varje år.
Att bolagen lyckats med sin strategi är uppenbart, 40% färre älgar i norra Sverige på bara 11 år. I vissa områden har den halverats. Så framgångsrika har de varit att älgen riskerar att rödlistas på grund av den kraftiga minskningen. En minskning som, om bolagen får som de vill, kommer att fortsätta.
Om inte älgförvaltningen förändras och balanseras till fördel för en livskraftig älgstam är jakten hotad.
Älgjakten, som närmast kan beskrivas som helig i Norrbotten. Där tusentals män och kvinnor varje år ägnar veckor av sin lediga tid till en jakt som har långa traditioner och som i många bygder utgör ett socialt kitt mellan generationerna.
Intrycket man får av slopat brunstuppehåll, förlängd jakttid och ständigt ökade tilldelningar är att bolagen vill eliminera älgen. Att de helst inte skulle vilja ha nån älgstam överhuvudtaget. För dem är det viktigaste att värna vinstmarginalen, inte en livskraftig älgstam.
Skogsbolagens agerande får också kritik från jägarna. Många enskilda jägare och hela jaktlag väljer att inte skjuta hela sin tilldelning. Klokt agerat i min mening. Det här är en återkommande diskussion jag haft med jägare från olika delar av länet, alla märker av hur älgstammen minskat och på väldigt kort tid.
Statistiken för fällda älgar i Norrbotten talar sitt tydliga språk. Den visar en kraftig minskning under 2023 jämfört med föregående år. Jägareförbundets prognos är att det i år kommer att skjutas cirka 6.000 älgar i länet. Tilldelningen är 14.295.
Den breda och folkligt förankrade älgjakten är hotad av den nuvarande förvaltningen som i princip ger skogsbolagen fria händer. Redan 2025 skulle älgen kunna bli rödlistad när SLU ska upprätta en ny lista över hotade arter. Faktum är att älgen redan nu uppfyller kriteriet A i processen som används för att bedöma vilken kategori som arten hamnar i. För att uppfylla det ska den ha minskat kraftigt, minst 15% populationsminskning under 10 år.
I norra Sverige är denna siffra alltså uppemot 40-50%.
Anledningen till att bolagen vill minska älgstammen så kraftigt är betesskadorna. Men trots att älgstammen decimerats så mycket att den riskerar att rödlistas anser skogsbolagen att skadorna fortfarande är för omfattande. Faktum är att skadorna inte minskat nämnvärt trots den massiva minskningen av älgstammen vilket en studie från 2022 visat. Studien redogör för att älgtätheten inte spelat någon större roll för skador, faktum är att områden med låg älgtäthet faktiskt kunde ha högre skador än de med högre.
Det skjuter hela teorin och antagandet bakom den nuvarande älgförvaltningen i sank. Vidare visar rapporten att skogsbruket själva bär ett ansvar för betesskadorna med sitt ensidiga fokus på att reglera älgstammen.
Nu måste Sveriges jägare sätta press på landsbygdsministern att agera. Det är ohållbart att låta nuvarande system få fortsätta. Regeringen behöver balansera maktförhållandena i älgförvaltningen annars är jakten hotad i en väldigt nära framtid.