Tidöpartierna gick till val på bl a att göra bränsle billigare – att ta bort reduktionsplikten (öka inblandningen av fossilfritt) och sänka drivmedelsskatterna. Att det har betydelse för den som har många mil till och från jobbet och inte kan ta bussen är ganska självklart men att koldioxidutsläpp inte är så klokt och har stor betydelse på lång sikt, det tycks vi ha lite svårare att vara överens om.
Kanske är det så att människans tröghet för förändringar gör att vi inte vill eller orkar se vinster på lång sikt, (ungefär som när man blir godissugen och faller för frestelsen därför att det är svårt att klara av att sätta långsiktigt goda vanor framför kortsiktiga belöningar) eller så handlar det måhända om envis tjurskallighet – ”det ska inte komma nån här och bestämma över mig, och förresten tror jag inte på det som de höga herrarna envisas med”!
Hur som helst, den nya regeringen började i stort sett genast att genomföra det man sagt. Av olika skäl höll det inte så länge och i veckan ville man öka reduktionsplikten igen för att istället sänka skatten. Nyhetsmedierna gick ut med sina anteckningsblock och mikrofoner och frågade folk vad de tyckte om det.
Den ena tyckte si och den andra tyckte så, miljöorganisationerna var försiktigt positiva men påminde om att det här inte innebär att vi är tillbaka på samma inblandning av fossilfritt som förut, men ett steg på vägen. Sen kom hon som menade att ”lilla Sverige kan väl inte alltid rädda resten av världen”.
Jag känner igen argumenten. Ibland har det gällt plastpåsar, ibland flyktingar och nu handlade det om hur oerhört fånigt det är byta fossilt mot förnybart. Ofta sägs det med en hånfull ton. ”Hur kan ni inbilla er att det vi gör i Sverige skulle ha nån betydelse för världen som helhet?” Det jag hör att man säger är ”vi behöver inte försöka, det har minsann funkat förut och jag vill ha det som då!” Och det är klart att det vore enkelt.
Min mamma tyckte att margarin var det finaste (utom just till palt) matfett som fanns. Idag vet vi att man utvinner olja till margarin ur fröer genom att använda bensen, och det känns inte så fräscht. Om vi hade vetat det på 70-talet så kanske vi hade låtit bli att ställa fram margarinet på bordet.
Det handlar om kunskap och vilja och många har gått tillbaka till smöret, men kanske i mindre mängd. Det funkade också att släppa ut barnen vind för våg att hoppa från det ena isflaket till det andra, men det var inte alltid som det gick väl. Allt vi gjorde förut, av okunskap eller utan eftertanke, gör vi inte idag. För vi vet bättre.
Att strunta i att försöka minska våra utsläpp handlar för många om den personliga friheten att inte behöva bry sig om att ens göra det som kan vara bra för både oss själva och andra för att istället leta efter hittepå-kunskaper. Det handlar om att inte bry sig om det som är etiskt – därför att man tycker att det är både fånigt och onödigt – de andra kan ju ändra sig först!
Jag tror att alla vet betydelsen av bra förebilder, nån som man kan se upp till och pröva sina tankar och sitt beteende mot och lära sig ett gott och rimligt beteende av, för att det är det rätta. Utan bra förebilder kan man lätt inbilla sig att hänsyn inte spelar någon roll eller att laglydighet är fånigt. Att vara en förebild är faktiskt också möjligt, även om det är kämpigt och man inte lyckas jämt. Det stavas etik och moral och är just det som så många säger sig sakna idag, även om det är av andra skäl?