Jag hör på radio om den amerikanske wannabe-igen-presidenten och de människor som rest långt för att lyssna till sin idol, ge honom pengar för att betala böterna för det brott han har begått, och som vill låta världen veta att den här mannen i alla fall är den enda som fattar! Jag tittar på sambon och undrar om han hörde, för det är så dumt så klockorna stannar.
Man ska inte säga elaka saker om andra. Åtminstone inte högt. Har man ingenting trevligt att säga kan man vara tyst. Politiken har, på sina ställen, blivit allt annat än det. Personangreppen bryter gamla regler som god uppfostran har lärt oss, och att prata skit högt sprider sig. Åsikter om vad folk omkring oss håller på med har vi väl alltid haft lite till mans, men att skriva dem i sociala media är nånting annat. Helt plötsligt når ditt hemma-skvaller människor som du inte tänkte på, och det går aldrig att göra ogjort, även sen du ångrat dig och kommit på att man inte ska säga elakheter när man är hungrig eller trött och vill säga förlåt. Men om man nu vill försöka förenkla ett samhällsfenomen så är det nära till hands att säga att de som röstar på honom – de verkar ju inte vara de smartaste! Deras argument för att välja honom går ut på att han är den ende som säger sanningen medan de andra är korrumperade (de andra?), elitistiska eller har inte förstått vad landet behöver – dvs att sortera människor efter hudfärg eller födelseland och låta folkmobben döma när ett brott, kanske, har begåtts.
Vi brukar prata om det också, hemma, om vad som gör folk smarta eller dumma. Han brukar klämma till med att de i väster är insnöade på sitt eget land, inte vill lära sig om andra och så får han nåt ilsket i blicken kring deras hemstudier – ”eftersom deras föräldrar är insnöade kan ju inte barnen bli nåt annat”. Ingen av oss låter särskilt snäll, men jag tänker att han är något på spåren som vi också riskerar att få skörda frukterna av. Vi är uppväxta i en tid när man såg till att rikemansbarn och barn till fattiga föräldrar träffades och blandades i skolan. Ingen säger att det var enkelt, inte fick alla gå hem till högsta chefens barn efter skolan, eller tvärtom, men hur ser det ut i städerna idag – och är det bättre? Sorterar vi inte på andra ledder nu – och håller vi då ihop samhället eller tvärtom?
Om bibliotek inte får lov att ha alla böcker så gör detta också nånting med människor till slut. Nyss läste vi om att samtal om mens kan stoppas i Florida. Man ska inte få prata om sexualitet och sexuellt överförda sjukdomar förrän barnen nått en viss ålder. Att man tidigare förbjudit skolor att undervisa om homosexualitet bör också sägas. Toket gjorde som geud´n sa, säger min sambo. Men så börjar jag tänka på Dag Hammarsköld. I hans ”vägmärken” skriver han om mannen som var omöjlig, aldrig gjorde fel och hur han tillslut, för rättvisans skull, måste överbevisas: ”När den sista lögntrasan tagits ifrån honom och vi kände att intet mer fanns att säga kom det under krampgråt: Men varför har ni aldrig hjälpt mig, varför visade ni mig inte till rätta -. Jag har nog känt att ni var emot mig. Och rädslan och osäkerheten har drivit mig längre och längre in i vad ni nu klandrar. - - - Så är felet alltid den starkares. Vi saknar livets tålamod. Vi söker instinktivt att eliminera en människa ur vår ansvarsfär, så snart utfallet av detta experiment i våra ögon ter sig som ett misslyckande. - - -”
Och jag tänker att hur galna andra än är eller blir så har vi andra alltid ett ansvar.