Nu när vårvädret äntligen tycks vara på väg får jag ofta en känsla av att jag borde passa på. Just den här årstiden är så vacker, men den är också så fruktansvärt kort – i ena ögonblicket blommar det, i nästa är det över och man vet om att det dröjer ett helt år till nästa gång.
På sätt och vis är det lättare att leva på vintern. Den är lång, den kommer tillbaka och i den får man lov att råda helt över sin egen tid – men våren, den ställer krav, och den har man på sätt ett vis att ansvar för.
Lite på samma sätt känner jag inför årets firande av första maj – för fast det är en högtidsdag då vi minns det arbetarrörelsen har åstadkommit genom historien och agerar i vår egen tid för att framtiden ska bli annorlunda kan jag inte låta bli att vara orolig över denna högtids framtid.
Det är nämligen en underdrift att säga att orosmolnen hopar sig vid horisonten.
I förra veckan rapporterades att den kommitté som arbetar med framtiden för public service-bolagen inte ser ut att uppnå enighet. Anledningen är att den koalition som styr landet i sista minuten kommit med flera ändringsförslag för att minska anslagen till och snäva in uppdraget för SVT och Sveriges Radio.
Eller, som mångårige nyhetsmannen och debattören Jan Scherman uttryckte det: ”Regeringen vill slakta public service och inskränka dess oberoende.”
Samma regering har också, i ett tidigare otänkbart steg, specialbeställt lagstiftning för att ta bort en av de viktigaste inkomstkällorna för det ledande oppositionspartiet Socialdemokraterna.
Det sker också under samma period som regeringen med stor brådska och trots protester från nästan alla remissinstanser inför lagstiftning som kraftigt inskränker den personliga integriteten, utökar polisens befogenheter och möjligheter till övervakning.
Jimmie Åkesson (SD) springer – medvetet eller inte – Rysslands ärenden när han vill debattera ett ”tak” före det svenska stödet till Ukraina – och i huvudstaden tycks landshövdingen ha behövt uppfinna nya etiska riktlinjer bara för att kunna bryta mot dem också.
I samma stad känner sig organiserade och maskerade nazister tillräckligt självsäkra för att beväpnade avbryta ett demokratiskt möte i en teater och misshandla flera av deltagarna – och än så länge har gärningsmännen inte kunnat gripas.
I en rapport om mediefriheten i EU som släpptes tyska Civil Liberties of Europe släppte i slutet av april, slås det fast att mediefriheten i Sverige blir allt svagare, och att den svenska polisen av allt att döma saknar förmågan eller intresset för att utreda hot mot journalister.
Jag vet vad vi i Sverige skulle tycka, och vad vi skulle säga, om vi såg det här hända i något annat land. Vi skulle säga att det var en tillbakagång för demokratiska värderingar, och vi skulle fördöma det.
Vi skulle kalla korruption för korruption, och kräva garantier för att de demokratiska säkerhetsventilerna återställs och spelreglerna efterföljs. Nu sker detta i stället här i Sverige -
och då är vi plötsligt handfallna.
Så får det inte vara denna första maj. Ulf Kristersson (M) är väldigt förtjust i att förklara vad som är en del av hans Sverige, och vad som inte är det. Vad som sker när helgdagen första maj inte längre är det vet vi inte – men just därför behöver vi idag gå ut och demonstrera för de demokratiska landvinningar vi gjort, och som måste respekteras och finnas kvar.
Den vackraste dagen på året är här. Den ska vi använda för att göra våra röster hörda. Vi kan nämligen inte vara säkra på hur länge vi har möjligheten att göra det.