Det klimat som vi har skapat, det som råder mellan människor, det rår vi alla för. Återigen: det HAR betydelse hur vi pratar med varann, vad vi tillåter oss att säga och att en del av oss tycker att det är ok att trycka till sina motståndare personligt, på ett sätt som inte har att göra med vars och ens åsikter utan som bara är till för att misskreditera.
Vi tittar mot USA där en tidigare president, åtminstone i de bilder som visas oss, inte för sig med någon som helst värdighet. Det tycks vara ok att anklaga allt och alla för i stort sett allt, utan att det behöver vara ens i närheten av sant, för mediatiden är värd mer än budskapet och ingen kommer ändå ihåg att man ljög och om nån tar upp det senare så är det ändå fake news. Jag tror att vi alla chockats en smula av att någon beter sig så. Det finns ett regelverk, det kanske inte står att finna i någon bok, men vi känner ju ändå i magen när någon passerar gränsen, och det får oss att må lite illa. Men grejen är att en sån ledare, och så en till och ytterligare en, som beter sig som en tjurig tonåring, med ungefär samma argumentation, flyttar de där gränserna. Samhället förändras. Bra tycker någon. Vi har yttrandefrihet och därför får jag väl ändå säga vad jag vill, och en del behöver sägas! Och så är det, men yttrandefrihet är inte absolut. Allt får inte sägas och framför allt är det inte ok att förtala någon, dvs att ljuga ihop, eller vidareförmedla, lögner.
Gränserna flyttas. En hel del av det som vi lyckats förändra och som har med människors värde och rätt att göra, är lätt att göra om intet om ingen protesterar. Kvinnor ska ha rätt att bestämma om sina kroppar, den rätten är absolut och den är viktig. Abort är inte trevligt, men det är inte vi andra som ska ta oss rätten att ha åsikter om vad kvinnan ska ta sig till, den rätten är hennes. Rätten att i vissa länder bära vapen kommer ur devisen att folket ska vara starkare än staten. Det kommer ur en vilja att frigöra sig från styren av tyranni och diktatur. I slutänden har folket måhända övertolkat rättigheten så till den milda grad att alltför många har egna vapen och skjuter först och frågar sen, för att man blev rädd eller för att man blev arg. Det börjar sakta, med att gränserna flyttas en smula, och sen står man till slut inför en katastrof.
Hur håller vi på själva, i det här landet? Titta på en partiledardebatt så får ni se. Hur mycket av det som sägs handlar om hur vi själva vill jobba för att förändra samhället och varför och hur mycket handlar om varför just det som just du sa var så korkat? Men vi kan också fundera ett varv på vad som hänt när en man kan stå i en talarstol under ett fullmäktigemöte och på allvar säga att det visserligen inte är rätt att slå kvinnor, men man måste ju också komma ihåg vad hon antagligen har gjort för att förtjäna sitt straff. Really? Det går inte längre att låta sån skit passera. Varken i våra hem, för att vi inte vill stöta oss med våra gäster, eller på jobbet, för att jargongen bara är sånAtt försvara där, eller någon annan stans. Det går inte att skylla på en galen president, för tillräckligt många har röstat dit honom och vi har alla ett eget ansvar. Att rösta på de som vill dela in folket i vi och dom bara för att man vill röra om lite i grytan är ingen bra idé. Vi har alla ett stort ansvar att försöka hylla de tankar och idéer som för oss framåt och gör oss lite mänskligare. Och vi har ett val.