ICORN står för International Cities of Refuge Network och är en global medlemsorganisation för städer, kommuner eller regioner som arbetar för yttrandefrihet. Varje medlem i ICORN är en fristad som ger temporärt skydd genom residens för författare, journalister, bloggare, fotografer, curatorer, konstnärer, skådespelare, regissörer eller andra verksamma kulturutövare som genom sitt uttryck lever under hot. Residenset är vanligtvis i två år.
Piteå har sedan sin anslutning haft hotade kulturutövare från Zimbabwe och Iran, nu har kommunen tagit emot den uiguriska sångaren Yusuf Suleiman. Uigurerna är en minoritet i Kina som enligt FN utsätts för människorättsbrott. Tusentals har blivit och är fortsatt godtyckligt fängslade på grund av sin etniska tillhörighet, de placeras i vad som av kinesiska staten kallar "omskolningsläger" men som av FN beskrivs som koncentrationsläger.
Amnesty International beskriver situationen som "ett systematiskt och statligt organiserat förtryck som utgör brott mot mänskligheten." I provinsen Xinjiang beräknas mellan en till tre miljoner människor sitta i dessa läger, nästan alla tillhör muslimska minoriteter däribland uigurer.
Att bli medlem i fristadsnätverket är för en svensk kommun eller region alltså ett väldigt enkelt och kraftfullt sätt att visa att vårt samhälle står upp för och skyddar yttrandefrihet, demokratiska värderingar och internationell solidaritet. Det är en handling som går bortom de fina orden vi ofta svänger oss med i den politiska debatten och som på ett märkbart sätt gör skillnad för de som kämpar för det vi i Sverige idag närmast tar för självklart.
Jag var själv drivande för Luleås anslutning och det här är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat och det glädjer mig att de socialdemokratiskt ledda majoriteterna i Piteå och Luleå håller fast vid dessa satsningar.
För det har alltid och kommer alltid finnas de som är kritiska till ICORN och fristadsarbetet:
De som menar att det inte gör någon skillnad. Att det kostar för mycket eller som moderaterna i Gävle försökte hävda rättsligt 2014, att det är utrikespolitik och inte något som kommuner och regioner ska ägna sig åt. Lyckligt nog bedömde vårt rättssystem, kammarrätten i Sundsvall, att det finns samhälleliga angelägenheter som både är statliga och kommunala. En sådan angelägenhet är att stå bakom yttrandefriheten.
Personer som förmodligen tappat tilltron på politikens möjligheter och enbart ser det som en sorts symbolpolitik.
Det är det inte, ICORN:s medlemmar har gjort skillnad för mer än 300 journalister, författare och andra kulturutövare sedan nätverket bildades 2006. För många har möjligheten att komma till en fristad räddat deras liv.
Att journalister, författare och kulturutövare utgör fronten för det fria ordet behöver vi inte gå längre än till Israels krigföring i Gaza för att betrakta. Efter ett år av krigföring har minst 128 journalister dödats. Samma siffra för det ryska anfallskriget i Ukraina är 15, detta under två år och nio månader.
Israel vill helt enkelt inte att verkligheten ska skildras och journalister blir måltavlor för krigföringen. Trots att det utgör krigsbrott.
Så förbli fristäder är min starka uppmaning till majoriteterna i både Piteå och Luleå, det gör skillnad.