Jag är inte troende. Jag går i kyrkan för att lyssna på musik eller när det är begravning. Min mamma var troende, hade venia och var engagerad i kyrkopolitik och min morfar var bodellian (lite osäker på ordet men tydligen så höll de sig till äldre upplagor av bibeln – ansåg att de var mer sanna?), så det finns i rötterna, men för mig så handlar det kristna budskapet främst om att bete sig.
Respektera dina föräldrar, ha inte ihjäl någon, håll dig till din egen make/maka, låt bli andras prylar, ljug inte – förutom det första, det om att det bara finns en enda gud, även om jag begriper varför det finns där. Skrifterna försöker jag läsa och förstå i en kontext, fundera över varför de kommit till och i vilken tidsålder. Det finns så mycket som inte stämmer överens med hur vi kommit överens om att leva idag, som vilken plats kvinnan borde ha i samhället, huruvida man kan äta allt kött men också det där med hämnden – öga för öga och tand för tand. Ja, ni fattar, och med det vill jag ha sagt att det här är min hållning och att jag respekterar att andra inte tycker som jag.
Det betyder också att jag försöker ha respekt även för andra livsåskådningar än den kristna. Islam bygger också på att en förkunnare kom till jorden, i en lite annan tid än Jesus, men grunden är lite lika. Judendomen, som inte förhåller sig till nya testamentet bygger ju ändå på samma gud, och sen finns de andra, som tror på helt andra gudar. Jag är lite som Ricky Gervais, en sann satiriker förvisso, men som säger ”du väljer att inte tro på 2 999 gudar och jag väljer att inte tro på bara en till”.
Det är väl därför jag tycker det är så illa när Bibeln, Koranen och så vidare blir ett underlag för hur man kan ge sig på och förtrycka andra. De människor som i sin argumentation hänvisar till vad guden har sagt i en bok som människan skrivit tycks så många gånger göra det för egen vinning. Männen som vill härska över kvinnorna hittar stöd för det hos aposteln Petrus som sa att kvinnan skulle tiga i församlingen, men det står inget om kontexten – satt ett gäng kvinnor och småpratade under predikan eller ÄR det en levnadsregel? Skit samma – passar det så används det när argumenten tryter. Råvaruskördandet i världen tog sin fart när kristendomen spreds och guden inte längre fanns i naturen utan över våra huvuden. En som gett oss råvaror att skörda och satt människor i hans ställe som skulle bestämma om detta (och om pengarna som det gav). Homosexuella göre sig inte besvär. Och människor av annan tro är det ok att förgöra.
Häromdagen tyckte man på andra sidan havet att man skulle döpa om Gazaremsan till det gamla begreppet Judéen för att med det bevisa vems marken är och vilka som ska därifrån. I sak är konflikten naturligtvis mer krånglig än så, och jag har ingen ambition att komma med någon lösning – men argumentet ”det är Gud som har gett oss den här marken” faller illa i min mun. När de högerkonservativa (till en grad som vi nog ännu inte sett i Sverige) i landet i väster drar till med att det är gud som ser till att kvinnorna blir gravida och att embryot därför tydligen har större rätt till liv än alla barn som mister sitt i skolskjutningar (för man vill inte göra nånting åt vapenlagarna som gjort att nästan varenda människa äger vapen för att försvara sig med i större utsträckning än att jaga med) har jag svårt att behålla maten.
Det handlar om ett systematiskt förtryck och en egoism där inte argumenten räcker till. Att då dra till med gud är inget annat än översitteri och det leder aldrig framåt.