Har du köpt ett nytt läppstift månne? Kanske till och med ett rött. Då följer du trenden, en trend som håller i sig genom århundradet faktiskt. Det brukar ofta refereras till 30-talet när man pratar om läppstiftseffekten. För på samma vis som att lågkonjunktur är bra för den som producerar korv men sämre för den som säljer oxfilé påverkas modet också av våra tunnare plånböcker. Typiskt för lågkonjunktur är att modetipsen fokuserar mer på assessorer är på nya kläder. Återvinning och att sy-om får ett uppsving och jag kan garantera att även om vi som alltid sysslat med detta har hittat våra forum så kommer det bli allt vanligare bland de etablerade modemagasinen. Läste nyss att schaletten är på modet igen, tur för mig som brukat denna metod att dölja halvfärdiga frisyrer eller förfärliga utväxter länge.
Jag har alltid köpt begagnat, handlat mat som är på väg att gå ut. Min mamma har lärt mig att sy, jag kan laga det mesta i vårt hem. I helgen sa min far att jag är en kvinnlig GW, har pengar på banken men ändå skjortor där armbågen sticker ut. Jag är inte miljonär, trots att jag studerar behöver vi inte suga på ramarna bara ha andra prioriteringar. Att laga, ta till vara är en värdering nedärvd i rakt nedstigande led, inte något vi måste jag behöver dock inte gå längre än till min gammelmorfar Håkan för att ha fått berättelsen ur egen mun hur det var att leva i fattig Sverige där skillnaderna var gigantiska.
När jag var liten var det inte trendigt att handla på Nästan Nytt, ha hemstickat och hemlagat var snarare skämmigt. Nu har en ny generations ”grönavågare” flyttat ut till landet och gjort lappa/laga, hantverk och odling till mode igen. Det gäller förstås bara för dem som har råd att göra andra val. För dem som på riktigt är fattig finns skammen kvar, de köper inte och renoverar små pittoreska hus.
De är inte ”fattig” som i: jag vill inte ta från mitt sparande. Utan fattig som i att det finns inget att ta av. Det är inte den ”relativa” fattigdomen vi pratar, där barn blir utanför för att de inte kan delta i aktiviteter eller har samma prylar. Det stora skillnaderna blir tydliga när ensamstående mammor ber om hjälp för modersmjölksersättning, bindor och frukost till ungarna. Sedan 80-talet har mycket hänt med de omfördelningssystem vi har och vi tar färre över fattigdomssträcket med gemensam kraft och det har fått konsekvenser. Skattepolitiken omfördelar men nu mer till förmån för dem som redan har.
Jag är mycket orolig måste jag säga. För medan Tarek Tyler tipsar om hur man lyxar till billiga råvaror och en del svär över att solsemestern rök då elräkningen kom finns det andra som har det mycket svårare och kommer få det ännu svårare. Men det är vi som får fimpa lyxet som kommer styra över utvecklingen framöver. För vi är trotts allt fler. Det känns som vi går mot en brytpunkt, där inriktningen hur vi ska bygga vårt land vilar på en medelklass som länge känt sig som… ja inte kanske överklass men som i alla fall kunnat unna sig väldigt mycket under en lång tid. När dessa privilegier krymper, kommer man då att bli varse vart man kommer ifrån, hur skört det är och att många av våra fördelar byggts av gemensam solidaritet som nedmonterats bit för bit.
Frågan du och jag behöver ställa oss är: blir det här en period av att prioritera nya läppstift och laga fräcka tips som korvkebab tills konjunkturen vänt eller ska vi skapa en ny trend? Gärna korvkebab – men först en rejäl omfördelande skattereform.