Solen skiner och det är semester. Tänk vad trevligt att gå till stranden i Piteå och köpa riktigt bra kulglass. Välja bland smakerna, lägga till lite strössel och kolasås. Och så får man den där träskeden i handen och hela upplevelsen vänds till något annat. Säga vad man vill om ambitionen att vara miljövänlig. Men man får rejäl träsmak i mun av att äta med träsked. Det blir inte gott. Upplevelsen är en helt annan med vanlig sked eller en gjord av färgglad plast. Gafflar och knivar av trä är inte heller särskilt motståndskraftiga. Många gånger går de sönder när man äter take away-mat på en picnic. Så sitter man där utan bestick och får försöka få upp resten av thaimaten med händerna. Väldigt irriterande. Vid det här laget borde någon smart person ha utvecklat ett annat klimatvänligt och prisvärt alternativ för engångsbestick.
Visst kan man bidra med mycket som privatperson för att rädda klimatet. Sopsortering och återvinning är självklara delar som svenska folket vant sig vid. Från och med 1 januari i år är det också enligt lag obligatoriskt för alla att sortera ut matavfall. Många ställer om och kör elbil eller hybrid. Andra tänker på att flyga mindre och installerar solceller på taket. En del funderar över vad de äter och hur de kan minska på kött. Allt det här är bra och viktigt. Fast det måste ske genom uppmuntran och engagemang. Ibland fungerar det bra med viss lagstiftning också, det får folk att tänka till en extra gång. Men att skamma folk som tar flyget till släktingar i andra länder eller för att hitta jobb blir väldigt kontraproduktivt. Och vem ska vara domare över vilka flygresor som är godkända?
Till och med Vänsterpartiet har fattat grejen. I valrörelsen 2022 skrev media om att partiet medvetet slutat prata flygskam, köttkonsumtion och livsstilsförändringar. Partiledare Nooshi Dadgostar markerade: "Det är inte individens roll att rädda klimatet." Precis så, samhället har störst ansvar. Och för det krävs breda överenskommelser över partigränserna. Nuvarande regering har gjort sig ökända för att istället försämra klimatpolitiken. Först lade de ned Miljödepartementet och sedan fick klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari det hett om öronen. Hon trasslade in sig i obegripliga resonemang om hur Tidögänget faktiskt visst satsade på klimatet fast det tydligt och klart var tvärtom. Nu var det länge sedan hon överhuvudtaget syntes offentligt. Det visar hur lite regeringen prioriterar klimat och miljö.
Med en sådan svag regering blir det skakigt för Sverige att steppa upp internationellt. Samarbete över landsgränserna är den enda rimliga väg som verkligen kommer göra skillnad för jordens framtid. För att på allvar rädda klimatet krävs globala insatser. EU är en god bit på väg genom den europeiska klimatlagen. Planen är att EU ska minska sina nettoutsläpp av växthusgaser med minst 55 procent fram till 2030. Alla medlemsstater måste stå bakom målet. Men det räcker inte med ett oftast välbeställt och stabilt Europa. Länder som Indien och Kina behöver bidra från sina håll. Kroka arm för att tillsammans hitta metoder som förbättrar klimatarbetet. Annars är vi långt från en förbättring och lösning på vår tids största utmaning.
Händer det ingenting på den internationella politiska spelplanen spelar det ingen som helst roll att du tvingar i dig glassen med träsked.