Vilka förhoppningar tar du ansvar för?

En nyårskrönika ska vara en summering av de gångna året, men jag vill liksom inte avsluta året med något som faktiskt inte känns särskilt upplyftande så jag tänkte uppehålla mig kring förhoppningar i stället.

Jag tror att vi är rätt många som lite till mans funderar på vart vi är på väg. Ett krig i vår närhet har skakat om oss alla och fått snabba politiska girar som effekt både internationellt och nationellt.

Jag tror att vi är rätt många som lite till mans funderar på vart vi är på väg. Ett krig i vår närhet har skakat om oss alla och fått snabba politiska girar som effekt både internationellt och nationellt.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Ledarkrönika2022-12-30 06:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

För när det är som mörkast är det svårt att se ljuset. Det är då det är läge att leta fram visionerna. En gång beskrevs visionen för mig med att den är som lyktan i mörkret  det är den som ska leda oss framåt när vi känner oss vilsna och undrar vart vi är på väg.

Jag tror att vi är rätt många som lite till mans funderar på vart vi är på väg. De senaste åren har farsoter dragit över världen, som minst sagt prövat våra värderingar, vårt samhälles motståndskraft och blottat revor i det vi varit säkra på skulle finnas som trygghet. Kraftigt ökande påverkan på vår livskvalité på grund av klimatkrisen, både torka och kyla, gör att fler människor flyr men påverkar också tillgången på sådant som vi tagit för givet. 

Som om det inte vore nog svajar stora demokratier, då ledare som ser mellan fingrarna med fakta då det passar agendan, tagit makten och så ett krig i vår närhet som skakat om oss alla och fått snabba politiska girar som effekt både internationellt och nationellt. 

Här hemma har det hänt, det som nästan samtliga partier lovat aldrig skulle hända. Statsministern till och med skakade hand med förintelseöverlevaren Heidi Fried, frid över hennes minne, på saken. Ändå så sitter nu samme statsminister med kulorna i nötknäckaren så att säga.

Mina förhoppningar och önskningar inför det nya året är många, både privat och politiskt.

Ser jag till vad som engagerat mig i mitt skrivande så kommer här ett axplock:

Jag önskar att män istället för aggressioner byggde relationer. 

Att kvinnor som behöver skydd fick hjälp snabbt, och att eftervåldet skulle stoppas av samhället genom att sätta kvinnor och barns rättigheter till trygghet främst.

Kan vi sluta tjafsa om vem som borde ha rätt till elstöd? Vi är ETT land och ekonomiskt utsatta finns i hela landet, även norr om Stockholm. Den situation vi befinner oss i kan ingen regering helt svära sig fri från och ingen hade nuvarande situation i spåkulan. Därför: Lös det, både på kort och lång sikt. Det skulle ge mest respekt hos medborgarna och det behöver politiken.

Jag önskar mod till regionpolitikerna. Våga fatta beslut som är svåra! Ska alla få bästa möjliga vård kommer de som behöver vård sällan måsta resa, både inom och utom länet. De som behöver vård ofta ska ha vården nära, och personalen ska ha goda förutsättningar att göra sitt jobb.

En vård och ett försäkringssystem som ser hela människan. Stuprören har gett oss många specialister, skickliga på sin del men få som kan hantera komplexiteten i helheten. Istället utförsäkras människor och blir fast i utanförskap.

Tänk ett samhälle som ser alla ungar som resurser, tidigt ska barn få känna sitt värde, få förutsättningar att påverka sina liv, och känna sig behövda. Allas barn. Jag tror att chansen att börja jobba tidigare, att forma sin fritid, delta i demokratiska beslut är en av nycklarna.

Jag har noterat att 70-talsporslin börjar bli poppis igen. Jag hoppas att trenden också tar med sig värden som solidaritet och eget ansvar. Jag hoppas att någonannanismens era ska vara förbi. Där människor förväntar sig att vår demokrati, våra förutsättningar ska levereras och skötas av andra. Att fler ska välja att engagera sig. Det blir inte bättre än vi gör det till. Så har det alltid varit.

Detsamma kommer gälla för 2023.