Det finns några få personer i Sverige som det räcker med att nämna vid förnamn. Alla vet direkt vilka man pratar om ändå. Carola och Runar hör förstås dit. Även i viss mån sonen Amadeus. En numera ung man på 26 år som spelar fotboll på elitnivå. Han har hittat sin egen väg och talang. Men var han än kommer blir det snack om föräldrarna. Inte jättekul som självständig vuxen. Säkert inte heller under uppväxten med landets kändaste par i skilsmässa och offentliga bråk. Mamma Carola fortsätter sin livsresa med musiken som en av landets få superstjärnor. Pappa Runars karriär har det gått sämre med. Efter en vända i fängelse hann han knappt starta om livet i frihet förrän han misstänktes för ett nytt brott.
Skapa rubriker kan han och nu senast när han sågade Andreas Alm, tränare i IFK Norrköping, där Amadeus spelar. På X skrev Runar: ”Alm fortsätter bänka generaler och spela med pojkar”. Grunden var säkert ett engagemang för sonens speltid, men det föll inte ut jättebra. Aftonbladet rapporterade sedan att Amadeus satte ned foten mot sin egen pappa: Först och främst är det beklagligt och tråkigt. Det är inget jag står bakom eller vill ska komma ut. Sen verkar alla nyhetstidningar tycka att allt som kommer från min familj är plockgodis. Det är tråkigt, men det är som det är. Det är inget som jag vill ska komma ut eller som han ska uttala sig om egentligen. Det är min farsa, det är inte någon som styr över min fotboll.
Amadeus valde också att prata med sin tränare: Jag gick till honom och bad så hemskt mycket om ursäkt och sa att det inte var något jag står bakom. Andreas Alm tog emot det väl och förstod att Amadeus inte kan stå till svars för vad hans familj gör. Som tur är har vi inte arvsynd även om Runars infall stänker över på honom ändå.
Amadeus agerande efter Runar hade gått över gränsen är en inspiration för alla. Men kanske särskilt inom politiken. Ibland tävlar politiker utåt om att vara den vuxna i rummet. Men det är inte alltid de lever upp till det. Många gånger är det mycket mer lockande att göra den där fultolkningen. Eller skärmdumpa en 20 år gammal festbild som inte har något alls att göra med nuläget. Lägga sig i andras liv för att sabba eller få synas själv. Medvetet eller omedvetet spelar ingen roll.
Hålla igång bråk och maktkamper skapar uppmärksamhet. Och det är vad alla politiker suktar efter. Alla vill vara med i Aktuellt och vara en snackis på nätet. Helst med positiv vinkel förstås, men för Sverigedemokraterna verkar det inte spela så stor roll. Räcker med att de syns så ökar stödet. Det är inte bara bråk mellan partier, se bara på Sara Skyttedal och Ebba Busch. En internpolitisk följetong som pågått i över ett halvår och som slår det mest invecklade filmmanus. Underhållning för politiska motståndare men i längden skadar tjafset förtroendet för politiker. Det är drabbar alla partier. Ingen bra situation alls mitt i en valrörelse till ett val som verkligen behöver fler som röstar.
Just därför borde man verkligen inspireras av Amadeus. Debattera gärna sakfrågor, men markera din gräns när det blir personlig pajkastning. Säg stopp i trevlig ton när det krävs. Och var den vuxna och ta ansvar för din situation och din person. Precis så gjorde Amadeus. Helt plötsligt framstod han som så mycket klokare, tryggare och lugnare än sin mer än dubbelt så gamla far.