Det är inte lätt att vara feminist. Jag vet inte hur det är med er, men jag är trött. Djävligt trött…..
Jag är trött på att det är fler män som är chefer än kvinnor. Trött på att kvinnor fortfarande gör mer av det obetalda arbetet, på jobbet och hemma. Trött på att vården fortfarande behandlar kvinnors sjukdomar med mannen som mall. Trött på att våldtäktsmän kommer undan för att domare inte vet vad snippa är.
Jag möter återkommande: ”du pratar inte om de viktiga sakerna länge, du är bara en privilegierade vit cis-kvinna". Det är sant. I jämförelse med de kvinnor som lever gömda med sina barn, i konsekvens av att samhället misslyckas att låsa in dem som slår. Då är jag privilegierad. Eller de systrar som förminskas för att de uttrycker sin religion, med att bära hijab. I jämförelse med kvinnor som förvägras vård och rätt till självindikation är jag privilegierad.
MEN de som försöker förminska mitt engagemang är samma som alltid. De är dem som sitter på ett ÄN större privilegium. Men som känner sig som förlorare, i blotta tanken på att dela med sig av den makt de sitter på.
Feminismen, systerskapet är inte en lodrät rörelse, den går inte nerifrån och upp. Systerskapet är en fet jäkla plog. Privilegierade kvinnor har en viktig uppgift att lägga i en ny växel. För lika mycket som jag är trött, är jag förbannad. Förbannad på att flickor förgiftas för att de vill gå i skola och för att de själva vill bestämma hur de ska utöva sin religion, på att mammor i förorten får begrava sina söner och ingen hört deras rop på hjälp.
Systerskapet är en väv, min mormors trasmattor vävda med bestämda slag i varpen, då hon varit arg över de orättvisor som drabbat hennes generation, lite skola, hårt arbete i vården och omsorgen till låga löner-problem som vi fortfarande har. Den väven ska vi fortsätta på.
Just nu är vi i uppförsbacke. Lönegapet mellan män och kvinnor har ökat för första gången på 15 år. Konservativa rörelser som vill bestämma över flickors kroppar har fått revansch, gubbar som inte vet vad ordet snippa är friar en gubbe som har haft fingret i en 10-årings snippa. Men jag har fått världen att ändras -det har jag systerskapet att tacka för.
Vi ska ge varandra fler tillfällen, mitt systerskap sträcker sig längre än till att jag ska ha makt. Det är lika viktigt för mig att ge den vidare till andra kvinnor som vill ta vid. Var aldrig rädd för konkurrensen av smarta medsystrar, hjälp dem att slipa sig mot din slipsten.
Jag är trött på att höra att jag hatar män. Det är inte sant. Vi vill bara inte att våra söner ska sitta fast i en snäv mansroll, berövas att vara i kontakt med och ge uttryck för sina känslor, så att näven åker fram istället för tårarna. Vi vill inte att de ska bygga karriär istället för att bygga relationer. Så att de står ensamma, utan någon i hela världen när relationen tar slut.
Vi vet att ni dör av patriarkala strukturer. Vi måste alla förändras om vi ska komma framåt. Därför måste värdet på innehållet, hela innehållet bli synligt. Så även om jag emellanåt är trött. Om du ser mig backa. Var så säker på att det är bara för att vila. Och ta ny sats.