Jag står i kön på Systembolaget. Längst framme vid kassan står en man som blir nekad att handla. Han är för påverkad, menar personalen. Som för att bevisa kassörskan rätt blir mannen upprörd, högljudd och aggressiv. Det blir pinsamt. Vi andra i kön skruvar på oss, som vi svenskar gör när vi ställs inför en obekväm situation.
Mannen skriker något i stil med att de just tappat en lojal kund, och jag tänker att det förstås kanske är hela poängen i sådana fall. Det är obehagligt att bevittna, men det är också det obehagliga vi måste minnas när uppluckrat alkoholmonopol är uppe för diskussion. Den här mannen kan inte bruka någon form av konsumentmakt på Systembolaget, för det är enbart på Systembolaget rusdrycker går att inhandla i Sverige. Hotet om att ”förlora en lojal kund” är totalt verkningslöst.
Jag tänker på när jag var yngre och slirade runt på gator och i krogmiljöer nere på kontinenten. Där det går att gå till närmsta kiosk klockan två på natten och köpa en flaska starksprit utan att ens visa legitimation. Hemma i Sverige visar jag antagligen legitimation i åtminstone fem år till, och Systembolaget stänger en tid på dagen då de flesta inte hunnit bli berusade nog att inte förstå att man inte behöver mer att dricka.
Alkoholmonopolet är en av mina hjärtefrågor, vilket man kan tycka är en trist hjärtefråga att ha eftersom det redan är så i Sverige. Men alla de viktiga saker vi har, särskilt de som Sverige är ensamma om, kommer alltid att vara politiskt ifrågasatta och måste därför också alltid försvaras. För visst tyckte jag och mina kompisar att det var kanon att kunna köpa sprit i kiosken på hörnet när vi var tjugo år och på partyresa i centrala Europa, men vi var också alla rungande överens om att vi aldrig skulle vilja ha det så ”på riktigt”, i vardagen, i Sverige.
Men debatten lyfts faktiskt relativt ofta. Det moderata ungdomsförbundet, MUF, är duktiga på det och fick nyligen med sig sitt moderparti på att verka för ändringar av alkohollagen. Och visst låter det lite lyxigt och mysigt att kunna beställa hem vin tillsammans med maten man beställt. Bekvämt, om inte annat. Att inte behöva ta sig ner på stan för att gå på Systembolaget i tid, inte behöva planera, inte behöva se till att vara presentabel inför en kassörskas granskande blick.
MUF talar ofta om individens frihet i dessa frågor. Men mannen framför mig i kön på Systembolaget behöver inte den friheten. Det handlar om den fundamentala skillnaden mellan hur man ser på frihet. I Sverige har vi prioriterat friheten att vara säker på att den mannen inte dricker sig redlös framför sina barn eller skadar sig själv. Och med tanke på hur vi i kön skruvar oss och tittar åt ett annat håll när scenen framför oss utspelar sig, så är den friheten värd att vakta. Vi kan faktiskt välja att titta bort, för i grunden behöver vi inte vara oroliga. Samhället har satt stopp för honom, så ingen av oss behöver ta något slags civilt ansvar för det.
Nu när julen närmar sig brukar alkoholdebatten blossa upp, som den gör vid varje högtid. Det kan låta moralistiskt och präktigt att säga att man värnar monopolet och den restriktiva alkoholpolitiken vi har i Sverige, men i grunden handlar det ju faktiskt om friheten att slippa oroa sig. Om jag vet att ingen kan gå och köpa mer när snapsen är slut så kan jag slappna av i den vetskapen. Det är en frihet värd att försvara.
