Ulf Kristersson har fyllt 60 år och bjöd in till mottagning på Rosenbad. Knappt var inbjudningskorten framme hos gästerna förrän gnället drog igång. Hur understår han sig att bjuda på fest? Och på årets fattigaste dag dessutom, dagen innan löning i januari. Inflation, höga räntor och krig i Europa. Hur är det möjligt att mingla runt då?
Ledarsidan i Piteå-tidningen är som bekant oberoende socialdemokratisk. Och det är inte ofta jag ställer mig bakom en moderat statsminister. Men när det behövs för argumentationen så absolut. För Kristerssons mottagning har ingenting att göra med Moderaterna. Som statsminister har man en rad olika uppgifter som inte nödvändigtvis berör partipolitik. Man representerar Sverige både på hemmaplan och internationellt. Har regelbunden kontakt med Hovet oavsett om man är republikan eller monarkist. Möten med människor, företag och civilsamhällets organisationer är andra viktiga delar. Samma sak med jämna födelsedagar. Det är klart att en statsminister då bjuder in till kalas.
Ett modest sådant. Enligt källor inifrån bjöds det på äppeljuice, lakrits och choklad. Ingen jättedyr nota för skattebetalarna. En jämn födelsedag att uppmärksamma absolut, men halva grejen är att få till en så bred gästlista som möjligt. Här kan företrädare från hela samhället träffas. Ideella organisationer, myndigheter, kommuner, företag, religiösa företrädare och kollegor från andra partier. Möten mellan människor med olika bakgrunder är det viktiga och det går utmärkt utan exklusiv champagne i glasen. Precis på sådana mingel knyts ovärderliga kontakter som gör samhället bättre. Det är också en bra möjlighet för mindre samhällsaktörer att få ett snabbt ord med statsministern. På en minut kan man berätta om just sin organisations viktigaste budskap och vad man önskar från politiken.
Stefan Löfven gjorde samma sak när han fyllde 60 år 2017. Fast då fick gästerna äta tårta istället för godis. Alla statsministrar, oavsett partifärg, ska förstås kunna få fira som de önskar med rimlig nota. Det ingår i ämbetet. Att det istället blir politisk pajkastning av det är kvalificerat trams. Socialdemokrater som förra veckan klagade på Kristerssons fest höll med all säkerhet tyst när Löfven fyllde jämnt. Förmodligen var de även på plats då.
Men ska statsministern verkligen ha fest när det saknas resurser till vård, skola och omsorg? För att inte tala om arbetet mot brottsligheten. Enligt Expressen kostade Kristerssons baluns cirka 80 000 kronor. Inte jättemycket per skalle när det var 260 personer som dök upp. Det funkar förstås inte heller så att en inställd fest direkt skulle leda till ett tillskott för exempel polisens verksamhet. Ställ också 80 000 kronor i relation till hela statsbudgeten och man förstår hur bisarr den här pseudodebatten är.
Nu när Kristersson är ordentligt firad, både privat på egen bekostnad och offentligt av skattemedel, väntar en viktig hemläxa. Den handlar om Sveriges bästa på riktigt. Nuvarande regering fallerar på flera viktiga punkter. Gängkriminaliteten fortsätter i oförminskad takt, välfärden har stora brister och kulturskolan och studieförbund går på knäna. Det är allvarligt. Och det blir inte lättare att fixa till när man har satt sig i en båt där Sverigedemokraterna styr. Klaga med rätta på det istället för att gnälla om lite choklad och äppeljuice.