För mig är hat detsamma och lika illa oavsett vilken grupp det riktar sig mot. Det var i en intervju med DN som statsminister Ulf Kristersson (M) fick frågan om vad han tyckte var värst, att sprida antisemitisk eller antimuslimsk propaganda. Han svarade att det var värre att sprida antisemitisk propaganda än antimuslimsk.
Svaret borde såklart vara att allt hat är precis lika illa. Men nu är det så att Kristersson sitter i Rosenbad med stöd av Sverigedemokraterna. Han kommer aldrig att värna mänskliga rättigheter och rikta kritik mot stödpartiet, varken direkt eller indirekt, för då vet han att han sitter löst som statsminister.
Så svaret på vilket hat som är värre än något annat får Kristersson i varje enskilt fall stämma av mot SD:s samordningskansli i riksdagen. Men genast är vi också ute på ett sluttande plan. För om det är okej, eller åtminstone inte lika illa, att hata muslimer, vilken grupp står då näst på tur?
För det innebär att man från regeringens håll ger klartecken till att SD och deras troll kan fortsätta mala ut sitt hat mot muslimer. Det innebär att statsministern ägnar sig åt att värdera vissa medborgargrupper högre än andra. Den minoriteten får inte hatas, men den där andra är godkänd.
Tankarna går inte osökt till dikten av Martin Niemöller, en tysk präst och berömd Hitlermotståndare som skrev den efter andra världskriget om hur detta kunde hända.
”Först kom de för att hämta judarna,
men jag höjde inte min röst
för jag var inte jude.
Sedan kom de för att hämta kommunisterna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte kommunist.
Sedan kom de för att hämta socialdemokraterna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte socialdemokrat.
Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket
men jag höjde inte min röst
för jag tillhörde inte någon fackförening.
Sedan kom de för att hämta mig
och då fanns det ingen kvar
som kunde tala för mig.”
Om vi inte höjer rösten för muslimerna, svenskar som tillhör muslimska samfund, vem ska då höja rösten för de andra minoriteterna som Sverigedemokraterna anser utgöra oönskade element i det svenska samhället? För höjer vi inte rösten nu så kommer vi inte att göra det sen heller.
Det går alltid att intala sig att det där inte rör mig. Att sprida karikatyrer av olika slag egentligen är humor, att hat faktiskt bara är någon som använder sin yttrandefrihet. Men det finns faktiskt gränser för yttrandefriheten. Det är därför hatbrott är en kriminell handling.
Åsiktsfriheten är obegränsad, men rätten att uttrycka den måste utövas med ansvar. Yttrandefrihet har aldrig betytt och kommer aldrig att betyda att man ostraffat kan säga vad som helst, sprida hot och hat, eller fritt kränka sina medmänniskor.
Du får vara antidemokrat och rasist och uttrycka din åsikt men du får också vara beredd att straffas för det när du går över gränsen. Din rätt att uttrycka din åsikt innebär inte heller att vi andra måste underlätta spridningen av hatbudskap.
Vi behöver alltså inte acceptera hat. Vi ska inte acceptera hat. För hat mot minoriteter eller utpekade grupper i samhället innebär att rädsla och misstänksamhet sprider sig, att vi börjar värdera människor, att vissa ses som mer värda än andra. I ett sådant samhälle går ingen säker, inte ens demokratin.