När jag var aktiv i SSU hade vi massa roligt för oss. Det bästa med ungdomsförbunden är just att de, förutom att driva politisk opinion, faktiskt gör rakt igenom roliga aktiviteter också. I Piteå har SSU arrangerat välbesökta spelkvällar för unga på Kaleido, varav nästa är nu på fredag. Ungdomsförbunden förstår bättre än partierna hur viktig den sociala biten av engagemanget är.
Samtidigt som SSU i Piteå länge drivit på om frågan om samlingsplats för unga (där de i våras gick ut med en enkät angående plats för eporna att vara på) har alltså SSU även tagit tag i att själva vara en samlingsplats för unga, i form av dessa spelkvällar. Det är att vara sosse i praktiken, och det är också det enda sättet att vara sosse. Sociala aktiviteter ger känsla av gemenskap. Gemenskap föder styrka, eftersom vi vet att vi är starkare tillsammans.
En annan social aktivitet som SSU i alla tider sysslat med är sommarläger. 2012 var jag på ett sådant, och häromdagen fann jag på min dator Norrlands-distriktens ”tidning” som vi satte ihop inför det lägret. Det var rolig läsning! Tidningen var bara några sidor lång, och innehöll min troligtvis första ”ledare” (som jag skrev ihop med de andra distriktsordförandena). Den handlade om socialdemokratins framtid och utmaningar.
Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över att det vi beskrev då, för snart tio år sedan, närmast var samma frågor som det nu talas om. Vi skrev om vinster i välfärden, om behovet av mer järnväg, och om hur den nya gröna omställningen skulle kunna genomföras på ett jämlikt och landsbygds-vänligt sätt. Jag är förstås glad över att mina värderingar och åsikter om vad som är viktigt inte ändrats nämnvärt, men det är också tråkigt att vi fortfarande inte fått bukt med varken vinstuttag ur välfärden eller klimathotet.
Då var det också stundande partikongress, och ett stycke fastnade jag särskilt vid när jag nu läste om ledartexten i denna hemmasnickrade lägertidning. “Vi tror inte att det är någon högersväng som den nya partiledningen genomför. Vi tror att det handlar om att självförtroendet fortfarande är på dekis. Trots att samhällsdebatten på många håll närmar sig oss, vågar inte vi presentera våra lösningar.”
Jag hade nog inte kunnat formulera mig bättre idag. Efter flera år av pandemi, då vården och välfärden så tydligt varit i fokus, måste det socialdemokratiska partiet våga säga att välfärden alltid ska finnas där för medborgarna och vara beredda att tillsätta resurser för det. Efter ännu fler år av ungdomens klimatstrejk, måste socialdemokratin klara av att lova en jämlik grön omställning i landets alla delar. Och inte nog med det. Socialdemokratin måste även klara av att göra detta rakryggade och stolta. För det är också att vara socialdemokrat i praktiken. Att inte skämmas, att inte låta andra bestämma över debatten till att få den att handla om invandring eller skattesänkningar.
Socialdemokratin gör alltid klokt i att lyssna till de unga. De unga gör också klokt i att engagera sig. Och när partiet är för tråkigt kan man lita på att SSU anordnar roligare aktiviteter. Aktiviteter, som kanske inte känns särskilt politiska, men som skänker gemenskap och därmed också styrka att stå upp för vad man tror på.