Det var dyster att vakna upp på midsommardagen, baksmälla delux. Absolut inte till följd av alkohol. Jag talar så klart om det som toppade nyheterna, skjutningen mot en gaybar i Oslo och att USAs högsta domstolen häver den lag som förhindrat att delstater kan totalförbjuda abort. Under en längre tid har jag och andra fått höra, att kampen för kvinnors rättigheter gått för långt och för oss som är HBTQ personer är det dags att sluta skylta med vår sexualitet. Problemet är att det inte har gått för långt-på långa vägar, och det har aldrig handlat om det. Pride är en proteströrelse, ett sätt att samlas tillsammans för att kräva rättigheter som andra tar för givna. Att ha rätt att bestämma vem man vill leva med, vem man är och att känna sig trygga oavsett vem man håller i handen.
Eller att själva bestämma om jag är redo att bära och fostra ett barn. När konservativa krafter hotar oss, i sin extrema form med döden, måste vi sluta oss samman. För att HBTQ personer utsätts för dödligt våld är en sorlig sanning, och att aborter inte kan lagstiftas bort är mer än väl dokumenterat. Det är säkerheten som försvinner, och tiotusentals kvinnor dör, miljontals vårdas på sjukhus som konsekvens av illegala aborter.
Att det är konservativa vindar som dragit fram de senaste åren har knappat undgått någon, och det tydligaste konsekvenserna av detta är begränsningar av kvinnors och HBTQ personers rättigheter runt om i världen. Oavsett om det är abortmotståndare, som vill införa samvetsfrid för barnmorskor eller totalförbjuda aborter, eller om det är förbud mot att ”visa upp” sin sexualitet eller dödsskjutningar.
Jag tror inte att KD och SD just nu kommer att driva begränsad abort, för de vet att de behöver fler kvinnor som röstar på dem. Det farligaste motståndet är dock inte de vi ser i den amerikanska södern, utan dem som klokt förpackar sitt motstånd väl och bitvis vill göra inskränkningar i rätten till abort.
Jag har följt hur de arbetat med frågorna under min tid i riskdagen. Konstaterar att kontraktet som Ebba vill att partierna ska skriva på för rätt till abort, behöver hon till sina partikamrater och kompisar i SD – det är där problemen ligger.
Nu blev Ebbas utspel ett bakslag, och istället verkar allt fler partier ställa sig bakom att grundlagsskydda rätten till abort. Men i KDs principprogram vill man istället grundlagsskydda ”rätten till liv”. Med tanke på att det inte var länge sedan Ebba satt i TV och sa att hon inte tycker att rätten till abort är en mänsklig rättighet så är det föga förvånande att KD och Ebba kontrar utvecklingen med att det vill införa ett ansvar för vården att föra etiska diskussioner med den som ska göra abort. Så mycket för stödet för den fria aborten alltså.
Jag är beredd att kämpa hårt för att alla ska kunna få ha sin religion, och sin politiska tillhörighet. Men det ger inte er rätten att utifrån er religion, eller politiska uppfattning bestämma hur eller om, jag ska bära barn eller vem jag älskar och vill dela mitt liv med. Jag önskar att alla som fötts med privilegiet att bestämma över sina kroppar och älska vem ni vill visar att ni står med oss-sida vid sida. Mot de konservativa krafter som vill begränsa oss.
Ta chansen, gå i Pridetåg! Vill du stå upp för aborträtten, gå med i RFSU, eller i Socialdemokraterna som kämpat för kvinnors rätt att besluta om sina kroppar sedan 60-talet. Vi står fortfarande fast vid att kvinnor själv kan avgöra etiska dilemman och fatta besluta om sina kroppar.