Insändarskribenterna har rätt – Sluta gnäll på cruisingen

Debatten om bilcruisingens vara eller icke vara på Sundsgatan i Piteå går het på insändarplats i PT. Det finns liksom inget mittenläge. Antingen hatar man fenomenet eller omfamnar hela arrangemanget. Stöket är oacceptabelt tycker motståndarna: 

"Krossat glas på vägar och trottoarer, slagsmål, fylla och dödsfall associeras numera med cruisingen i Piteå. För varje gång cruisingen sker blir nivån på stöket allvarligare. När ska det nå en punkt där det räcker? Majoriteten av oss som bor i stan vill inte ha cruising längre. Önskemålet är att kommunen nu går in och sätter stopp." 

Vän av ordning plockar fram klimatsläggan: "Luftföroreningarna i Piteå blir ju knappast mindre, när man tillåter cruising med flera hundra bilar, och dessutom är det ofta äldre fordon med stora utsläpp. Detsamma gäller nedskräpningen som ju ska plockas bort, vilket ju kommunen får stå för. För ett tränat öga så ser man ju många olagliga fordon i samband med cruising, men där finns ju inte prioriteringar hos lokalpolisen."

Gamla bilar är ett stort intresse för många i Sverige, inte bara bland unga. Man ägnar hundratals timmar under vinterhalvåret att mecka, putsa och fixa till sina bilar. Det är klart att man vill testa körningen och visa upp dem när våren äntligen är här. Visst lever inte nostalgifordon alltid upp till dagens miljökrav. Men om man ser på hur få timmar de egentligen rullar jämfört med hur länge de står stilla i garaget så är det inget större klimathot. Det handlar om inte vardagsbilar som man kör till jobbet med. 

Socialdemokraterna i EU-parlamentet förstår det här. Ett nytt EU-förslag hotar nämligen att skrota veteranbilar. Toppnamnet Heléne Fritzon lovar därför att ta fajten för att rädda svensk motorkultur. Äganderätten smäller högre här tycker hon. Kultur är ett nyckelord i den här debatten. Gemenskap, engagemang, kunskap och glädje är värden som inte kan underskattas. Målkonflikter kommer alltid finnas och då får man jobba med sin acceptans. 

De flesta skulle skriva under på att unga behöver en meningsfull fritid. Ingen vill ju ha ökad kriminalitet och otrygghet på stan. Vurmen för bilar är just en sådan bra hobby. Men när det kommer till kritan så låter gnället väldigt trist: Utöva den helst inte just precis där jag bor. Inte på min gata. Varför inte någon annanstans? Så glömmer man att där borta någon annanstans bor det förstås också folk. 

Personer som bor centralt i städer gör ett val. Och det finns alltid två sidor av myntet. Nära till allt, känslan av liv och rörelse. Samtidigt som det kommer med en del störningar. Krogliv, fylla och musik. Tål man inte den pulsen finns det väldigt mycket enskild yta utanför städer att på bo på i det här landet. Där det enda som stör är fågelkvitter. 

Därför är det bra att det även kommit in insändare som stöttar cruisingen: "Unga glada ungdomar, njut av livet och ni andra kan dra något gammalt över er. En kväll om året är väl inget att bry sig om." Eller med folkhälsovinkeln "Låt ungdomarna vara ute och ha sin roliga vårcruising, i stället för att sitta inne bakom en skärm". 

Precis så. Cruisingen sker så pass sällan och ger så mycket tillbaka till bilägarna och publiken. Att några spårar ur är inget argument för att stoppa den här fina traditionen. Få skulle resonera på samma sätt när det gäller fotbollsmatcher eller festivaler.