I politiska poddar och i Godmorgon världens panel i P1 pratas det förstås om Ulf Kristerssons barndomsvän och säkerhetsrådgivare. En snackis bland politiskt överintresserade personer och inte minst under Folk och försvars rikskonferens i Sälen förra veckan. DN:s avslöjande om Henrik Landerholms slarv med sekretessbelagda handlingar är ett gediget journalistiskt arbete. Ändå kan seriösa manliga debattörer och kommentatorer inte låta bli att skoja bort saken. Dessutom tonar man gärna ned händelserna: "Man bör bedöma honom utifrån hans gärning, inte på grund av några papphammarsfadäser."
Men nu handlar det här inte om ett nytt avsnitt av Whiskey on the rocks. Inte heller är Gösta Ekman, salig i åminnelse, inblandad. Landerholm sitter på information som inte ska spridas till andra. Därför att innehållet kan, om det hamnar i fel händer, skada rikets säkerhet. Det är ingen liten sak i en tid när statsministern markerar till medborgarna: "Sverige är inte i krig, men inte heller i fred."
Att då slarva bort flera hemliga dokument är så allvarligt att han borde fått sparken med en gång. Han har dessutom glömt sin egen mobil på Ungerns ambassad och ett anteckningsblock på Sveriges radio. Satirprogrammet Svenska nyheter behöver sannerligen inga manusförfattare när verkligheten levererar på det här viset.
Henrik Landerholm skyller på hög arbetsbelastning och har dragit lärdom av händelserna rapporterar SVT. Må så vara, men det hjälper föga när fiender vill attackera Sverige. Men goda vännen Ulf Kristersson är inte beredd att ge honom sparken, utan slår med brösttoner fast: "Det är dåligt och får inte hända igen."
Mona Sahlin satt i regeringen när den så kallade Tobleroneaffären exploderade 1995. Expressens granskning visade att hon hade använt ett betalkort menat för tjänsten till privata inköp. Inte bara choklad utan även cigaretter, blöjor och hyrbilar. Sammanlagt handlade det om drygt 50 000 kronor. Drevet mot Sahlin pågick i en månad innan hon till slut avgick och meddelade att hon inte längre stod till förfogande att efterträda Ingvar Carlsson som partiledare för Socialdemokraterna. Förundersökningen lades senare ned eftersom det inte gick att styrka brott. 30 år senare är händelsen fortfarande för evigt förknippad med Mona Sahlin. Hon fick personifiera en oduglig kvinna.
Henrik Landerholm däremot, han jobbar på i maklig takt. Avgångskrav från Nooshi Dadgostar betyder ingenting när statsministern behöver sin vän. Använda skattebetalares pengar utan lov är förstås helt fel. Även om reglerna i mitten av 1990-talet var rätt oklara för regeringens kontokort. Beteendet skadar förtroendet i stort för politiker. Det fattar förstås också Mona Sahlin nu i efterhand. Frågan är om Henrik Landerholm, trots 40 års erfarenhet, på riktigt inser vad hans sjabbel kan leda till. Nya uppgifter från Aftonbladet pekar också på fusk med privata resor.
Slarv låg bakom att både Sahlin och Landerholm hamnade i skiten. Men måttstockarna i de här två fallen skiljer sig åt rejält. Fortfarande behandlas män och kvinnor i offentligheten olika. En kvinna rullas, till publikens förtjusning och helst utan slut, i tjära och fjädrar. En man skojar man lite om, sen är det vardag igen. Förutom den enormt stora skillnaden på nivå i felsteg så är det skamligt att svensk jämställdhet inte har kommit längre än så.