När jag var ny som kommunalråd kom Folktandvården på besök till vårt fullmäktige och berättade om vilka skador tobak orsakar i munnen och för hälsan. Tobak är dåligt för blodcirkulation och hjärta, rök är dåligt för lungorna och snus för slemhinnorna – ungefär så. Man bad oss tänka på det i våra personaldokument och vi läste på och kollade hur andra gjort och bestämde att vi nog dels borde försöka hjälpa våra anställda att sluta med tobak och sluta tillåta användandet under arbetstid. Kommunfullmäktige klubbade det hela i full enighet. En del anställda tyckte det var rätt och andra menade att vi antingen inte hade med saken att göra eller gjorde på fel sätt. Sättet kan man såklart diskutera. Ska man verkligen använda förbud? Eller försöka locka? Eller utbilda? Att alla skulle lyda blint var det nog ingen som egentligen trodde. Något år senare, när fullmäktige skulle utvidga förbudet så att det även skulle gälla förtroendevalda, tog det hus i... ja, ni vet vad jag menar. Några av ledamöterna ställde sig upp och protesterade, media hängde på och frågan fick riksspridning. Vi fick åka till en teve-studio och jag minns att de hade grävt fram en snusförespråkare som överhuvudtaget inte såg ett enda problem med just snus. Idag ser personaldokumenten ut på ett annat sätt.
Jag har alltid krävt av mig själv att våga fatta beslut som inte är populära. Man kan inte stryka alla medhårs om man ska komma nånstans. Vi vet vad dålig hälsa kostar. Tobak är en sån sak som är dyr för vården och för arbetsgivarna. KOL är en tragisk och hemsk sjukdom, lungcancer och cancer i munhålan inte mycket bättre och de som använder tobak drabbas i högre utsträckning än andra. Jag började själv röka på rökrutan i högstadiet och det tog tio år att få stopp på begäret därför att nikotin är en kraftfull drog. Det finns såklart också annat som bevisligen är dåligt för människor. Till exempel köper den som har det lite sämre ställt ofta också sämre mat. Den ultraprocessade maten är inte den bästa men den är billigare än de rena, fina råvarorna. Sockret som vi äter i överflöd är ett gissel - för att hålla igång kroppen räcker det bra med kolhydraterna i gröten eller brödet, och en blodsockernivå som åker upp och ner under dagen är en av de faktorer som påverkar hälsan. Alkohol(miss-)bruk skapar mycket elände, inte bara för den som dricker den. Att då försöka göra det lite svårare, eller lite dyrare, att göra dåliga val borde vara en uppgift för oss alla och inte minst för samhället. Notera att jag bara räknar upp sånt som är tillåtet att bruka – där det egna valet inte innebär att man bryter mot en lag.
Jag vet att det här är en vågdelare. Alla tycker inte som jag. En del tycker att alla ska vara fria att välja allt själv. Problemet är bara när notan kommer och alla får vara med och betala för ohälsa som en del drar på sig för att de inte brytt sig, eller för att de inte klarat av att låta bli. Såklart gör vi det – den som är i behov av vård ska få vård, men nog kan vi väl vara överens om att pengarna skulle räckt till att göra mer nytta på andra håll om fler gjort bättre livsval? Är det då så illa att vi använder de verktyg vi har för att försvåra eller markera? Så: Vilka signaler skickas då när man sänker skatten på snus? Säger man att snus inte är så farligt då? Eller söker man kanske efter medhåll från fler av dem som hellre vill ha populärpolitik än genomtänkta, hälsofrämjande frågor på dagordningen? Är det verkligen rakryggat?