En alltför stor andel av Sveriges arbetande befolkning omfattas med dagens lagstiftning inte av en trygg sjukförsäkring. Dels slår många i inkomsttaket vilket gör att de inte får ut en sjuklön som gör att de kan upprätthålla sitt liv och sin standard när de blir sjuka. De tvingas att helt lägga om sitt liv, sälja hem och bil och allt det hämmar den rehabilitering som systemet initialt var tänkt att främja.
Dessutom har arbetsmarknaden förändrats. Oavsett anledning till eller åsikt kring dessa förändringar i allmänhet (och arbetsmarknadspolitik i synnerhet) är det allt färre som har en traditionell heltidsanställning i Sverige idag. Det har påverkat svenskarnas tilltro till de gemensamma systemen negativt.
Under förra veckan presenterade regeringen en rad förslag för att stärka sjukförsäkringen. Denna vecka presenteras därtill en kulturpolitisk storsatsning i syfte att återstarta en bransch som drabbats hårt av nödvändiga restriktioner till följd av Covid-19. Utöver ökade resurser till bland annat biblioteken så ska fler kulturarbetare omfattas av sjukförsäkringen för att göra branschen tryggare, mer tillgänglig och mer attraktiv.
Nu tas stelbenta regler om arbetstidens förläggning bort så individers behov åter hamnar i fokus. För den med en visstidsanställning eller som arbetar vid behov görs reglerna också om. Beräkningar görs på den tilltänkta arbetstiden 90 dagar framåt istället för på de sedan innan schemalagda passen.
Har man passerat 62 års ålder blir kravet om att hitta nytt adekvat arbete avgränsad till personens arbetsplats när man blev sjukskriven. Idag prövas den sjukes arbetsförmåga mot alla vanligt förekommande arbeten trots att förutsättningarna och sannolikheten att orka sadla om i den åldern är näst intill obefintlig.
Siffror är bra och enkla men ibland flyttar de också fokus från de stora samhällsförändrande och samhällsförbättrande insatserna. Nyhetsrapporteringen kring dessa förslag dominerades av siffror och ersättningsnivåer men detta är ett systemskifte. Från piska och press till morot och återhämtning.
Kanske är det även förståeligt ur ett kommunikativt perspektiv. Politik som gör skillnad i folks vardag är dock sällan mer spännande än vardagen i sig. De flesta går till jobbet, lagar mat, handlar, städar och hoppas att ekonomin och tiden ska gå ihop. Vad man gör och hur ens arbete är utformat kan skilja sig avsevärt men sjukförsäkringens syfte och uppgift förblir detsamma.
Och det är så det ska vara i ett fungerande välfärdsland. Utan tilltro blir det enkelt för dem som inte tror på gemensamma lösningar att peka på kostnader och brister istället för de fördelar försäkringen innebär både på individ- och strukturnivå.
Skräckhistorier om människor som hamnat i kläm och inte minst en gedigen insats från fackföreningsrörelsen har burit frukt. Kanske har också pandemins effekter skyndat på detta. För den socialdemokratiskt ledda regeringen har den röda tråden emellertid inte gått förlorad. Efter februari 2022, då dessa lagförslag föreslås träda i kraft, kommer fler kunna räkna med svensk sjukförsäkring. Det är trygghet för Sveriges löntagare, på riktigt.